Här vill jag leva



Borderline personality disorder - part I

Jag tänkte skriva om lite Borderline. Borderline är det engelska ordet för Emotionellt instabil personlighetsstörning. Just nu är jag helt inne i boken I hate you don't leave me - understanding the borderline personality (för typ fjärde gången). Borderline är omöjligt att helt förstå sig på, även för mig som faktiskt är en borderline person... men, jag har tänkt skriva en del om saken. Det kommer att komma en rad med inlägg med ett ''borderline tema'' - Min egen översättning av delar av boken, mina egna tankar, känslor och erfarenheter osv. Personligen så tycker jag att det här är ett väldigt fascinerande ämne. Det här betyder väldigt mycket för mig, och det känns väldigt bra för mig att lägga ner tid på det här, det känns som att jag verkligen gör någonting som är meningsfullt. Det här blir första inlägget, det blir något av en introduktion (*drumroll).



Borderline är och förblir en sjukdom som förvirrar allmänheten och förskräcker de professionella. Borderline-personen är patienten som psykologer och terapeuter fruktar mest, och många vet inte ens hur man ska behandla henne. Som Marsha Linehan, expert på BPD säger - Borderline personer är psykologernas version av en tredje gradens brännskada, de har ingen ''emotionell hy'', minsta beröring kan leda till enorm smärta. En borderline-person lider av en slags emotionell hemofili (blödarsjuka); om du sätter en nål mot hennes ömtåliga hy så kommer hon att förblöda (känslomässigt).

Borderline innebär ett stort lidande för de drabbade, och kommer också att involvera omgivningen i hög grad. Som med andra personlighetsstörningar ska tillståndet gå att spåra åtminstone till tonåren och orsaka kliniskt signifikant lidande och funktionsnedsättning. Orsakerna till borderline är inte helt klarlagda men de flesta forskare anser att det rör sig om eventuellt ärftliga sårbarhetsfaktorer som i kombination med ogynnsamma uppväxtvillkor och traumatiska händelser formar de här dragen. Även om några personer med diagnosen inte har en klart belagd bakgrund av psykiska och fysiska (ibland sexuella) övergrepp, och rentav vanvård, är det ändå en väldigt påtaglig gemensam faktor.

Det mest påtagliga hos borderline-personen är de dramatiska svängningarna i måendet och humöret. Känslorna kan svänga mellan att hon ser allt som underbart till att hon tycker att allt är nattsvart och hon ser inte nyanserna där emellan. Hon agerar och tolkar omvärlden utifrån den känsla som för tillfället är starkast. 

Borderline-personen har en ständigt närvarande tomhetskänsla, liksom svårigheter att behålla en känsla av en stabil identitet. Relationer till andra präglas också av detta. Det är vanligt att hon upplever en stor tomhet inom sig, som andra kanske har svårt att se eller förstå. Hon känner sig ensam, utanför och missförstådd. Borderline-personen kan ofta uppleva overklighetskänslor (depersonalisering, dissociativa känslor osv). Känslorna kan ofta vara svåra att förklara, men det innebär att man upplever sig själv eller det som händer som overkligt eller att det som är inte riktigt angår en. Ibland kan det kännas som att hon inte ens finns, ibland kan det kännas som att hon står utanför sig själv och ser på sig själv eller som att någon annan ser genom hennes ögon osv. Jag har lärt mig, både tack vare DBT:n (dialektisk beteendeterapi, som jag håller på med pga min borderline) och tack vare erfarenhet att jag faktiskt ofta undermedvetet '*väljer'' att känna sådär (typ istället för en annan känsla som jag känner men ''inte får'' eller kan känna, exempelvis sorg). 


Borderline-personen saknar känslan av en riktig identiet. När hon ska beskriva vem hon är, är det vanligt att hon ritar upp en väldigt förvirrad och motsägelsefull självbild. Verkliga eller befarade separationer upplevs som starkt ångestframkallande och undviks därför med alla medel. Inte sällan leder också separationsupplevelser eller andra motgångar till hot om självmord och dylikt.

Sammanhängande perioder av belåtenhet är främmande för borderline-personen. Kronisk tomhet finns konstant inom henne - ofta blir det för mycket och hon hanterar detta med självdestruktiv impulsivitet (genom t.ex självstympning, droger, hetsätning, svält, shopping sprees, sexuell promiskuitet osv). Hon kan försöka ta sitt liv på grund av just detta, men inte nödvändigtvis med viljan att dö - utan för att känna någonting, och för att känna att hon faktiskt lever. Självdestruktivitet och självmordsbenägenhet är väldigt vanligt bland borderlines - 70% av borderlines har någon gång försökt ta sitt liv. Statistik visar att 20% av alla borderlinepatienter dör som ett resultat av självmord. Om en patient har borderline-störning i kombination med missbruk är risken för självmord så hög som 60%. Missbruk och beroende är en väldigt stor riskfaktor hos borderline-personen. Återkommande stark ångest och nedstämdhet gör att man lätt lockas att ”självmedicinera” med alkohol, droger och överdoser av läkemedel.


Det känns väldigt viktigt för mig att tillägga att alla med borderline är olika - precis som ''normala människor'' eller personer med någon annan diagnos. Och man är inte bara sin diagnos. Jag är inte bara borderline, trots att jag är borderline. Jag är inte heller ''en typisk borderline'', men jag är så jävla speciell, och det är faktiskt OK. Jag kan en del stora fördelar med mig själv (som borderline-person), jag har många fina (och ovanliga) personliga egenskaper. Mina känslor är en av de stora fördelarna, men det är så jävla svårt att förklara, men när jag känner typ kärlek och lycka så känns så jävla stort. Ibland för stort. Jag kan bli så otroligt jävla stark, jag kan bli otroligt jävla lycklig och jag kan älska så jävla starkt. Det går inte ens att förklara styrkan i mina känslor, varken de fina eller de hemska...

Ett sista och tungt vägande citat från boken: ''Med dess extrema känsloläge och beteende, är borderline-personen både den bästa och den värsta mänskliga karaktären'' - det är precis vad jag alltid har sagt, och vad de som faktiskt känner mig på riktigt säger. Jag är definitionen av bittersweet (bitterljuv). Jag är verkligen alldeles underbar, med ett stort ''men''.

I hate you, don't leave me - understanding the borderline personality 
 
Skrivet 130317, framflyttat och uppdaterat 300118. 


Nyårsinlägg - the last weekend of 2017

Hejsan, och gott nytt år på er allesammans!♡ Jag sitter på bussen på väg hem mot Göteborg, jag har spenderat hela helgen i Borås med den där André. Det här är för övrigt en dubbeldäckare, och jag sitter på övervåningen, och jag har Wakey wakey's Almost everything i öronen. Så nedrans speciellt. Jag mår lite sådär just nu dock, jag vet fan inte om jag ska skriva att jag mår bra eller dåligt, saken är den att jag känner allting samtidigt. Jag känner att jag mår bra, och att jag verkligen har anledning till det, jag känner mig ledsen och nere, och att jag har anledning till det också, typ. Min tanke är dock att jag ska försöka fokusera på det som känns bra, så vi släpper det här (för nu iallafall). 

👆 Detta var runt klockan två förut, sen var jag så jävla trött att jag råkade stensomna så fort jag kom hem förut, så jag missade att skriva klart och publicera det här inlägget. Jag vaknade iallafall för en liten stund sedan, jag sov asgott i ungefär tre timmar. Jag kom iallafall precis ut ur duschen, sitter och lyssnar på Simon Lindbergs nyårstal (!!!) och fixar mina naglar. 


Så, den här helgen då... André och jag har promenerat runt i Borås en del, det har snöat och varit hur mysigt (och kallt) som helst, vi har tittat på bland annat den nya King Arthur (som var asbra) och Train to Busan, min bh slets sönder igår (mitt mellan tuttarna typ) så vi fick dra in till stan och köpa en ny (svart spets typ), André har läst högt för mig ur John Bauers förtrollande sagovärld (och nu har han tyvärr börjat läsa I hate you don't leave me också, fast för sig själv då, boken fick stanna kvar i Borås), vi har kört mittsträning och slagits lite och haft det mysigt typ.♡ Och så har han faktiskt fått en nyårspresent av mig (boken I huvudet på en seriemördare). :D

Jag känner ju egentligen att jag väldigt gärna hade stannat kvar där och spenderat nyårsafton med honom, som vi typ planerade egentligen, men det kändes ändå bäst att vara hemma med barnen (hårbollarna) ikväll typ. Jag finner faktiskt en viss trygghet, eller något sådant, av att bara fira genom att bara vara hemma med familjen (jo, hårbollarna är faktiskt min familj), ha det mysigt, titta på någon bra film, gotta till det med något och sådär.♡ Det känns liksom speciellt ändå, även om det ''bara'' är såhär, typ. Jag kan för övrigt bara tänka mig hur mycket bättre och mysigare det där blir när man är en hel familj (alltså typ med man, barn och hårbollar).♡ Jag är verkligen över det där med att ''fira nyår'' så som alla andra gör, dvs med alkohol och fest. Jag förstår mig inte ens på det längre. Jag blir dock lite halvt tvingad att hälsa på storebror (med Lilly och J...) i deras nyårsfirande en stund sen, jag kör med min pyjamas, självklart nykter, och kommer att gå hemåt en bra stund före tolvslaget. 


Jag är inte så mycket för ''nyårslöften'', men jag är jävligt mycket för ''nyårsmål'', alltså att man har nya mål inför det nya året. Man ska alltid sträva efter att bli ett bättre jag, och det är viktigt att jobba med personlig utveckling. Jag har ett par mål inför 2018 som är bloggvänliga. 

The to do list, blir nästa års största projekt för mig. Vilket blir väldigt stort för mig, faktiskt, för det här gäller typ hela mig, och allt som ingår i livet, ta hand om mig själv och hårbollarna, keep my priorities straight, min träning, äta mat, försöka nana och stiga upp i tid, sköta mitt hem som jag ska, osv osv. Det där med rutiner är så sjukt viktigt för mig så det är inte klokt. Jag har mina dåliga dagar, och de måste jag helt enkelt få ha ibland, men, det blir mycket enklare för mig att hantera dem (läs: hantera mig själv) när jag har struktur i vardagen. Det är fucking asviktigt, och jag vet det. 

Jag ska även satsa på stenhård planering med min ekonomi, och sen ska jag fan sköta mig och hålla mig till planen också. Det blir mer sparande (först och främst till hårbollarna), det blir att fokusera mer på skuldavbetalning, och så ska jag faktiskt köpa mig en ny säng i mars (som födelsedagspresent till mig själv typ).

Och sen ska jag fortsätta såhär - i rätt riktning, ''helt enkelt''. Jag tycker faktiskt att jag har gjort väldigt bra ifrån mig med mycket den senaste tiden ändå, fast jag haft mina dåliga dagar typ, och det får jag (och du) såklart ha, bara man tar sig ur det och inte ger upp. Så, cred till mig. Jag har bland annat slutat helt med nikotin (den nionde/första firar jag åtta månader rökfri, och den elfte/första firar jag sex månader nusfri), jag har även börjat äta mat och sådär igen efter att ha varit nere i en ätstörning väldigt länge (jag är inte riktigt helt klar med det där än, men det faktum att jag äter igen gör så att det känns som att jag redan vunnit), jag har kämpat på med DBT:n - även de dagar då jag verkligen känt att jag inte klarar av det. Varje gång jag känner sådär, och jag lyckas ta mig dit ändå, så vinner jag en strid mot mig själv. Duktig tjej. 

Jag ska fortsätta kämpa på med min DBT, fokusera på och jobba med helt rätt saker. En DBT-relaterad grej jag ska jobba mer på är att jag måste ''välja mina relationer'', och sedan ta hand om och vårda de relationer jag känner är bra för mig, typ. Jag ska även fotografera mera, jag ska skriva mera, för att jag själv vill det, och för att det är något jag brinner för. Jag ska vara jobba mer med mina projekt (i första hand mina borderlineinlägg, och därefter ett par andra projekt) osv. Men det var allt för nu, vi hörs.❤


Något du önskade dig och fick 2017?
- När Zeke blev sjuk och jag var helt säker på att han skulle somna in före jul, så önskade jag att han skulle bli iallafall litelite bättre så att han kunde få vara kvar hos mig en stund till, och det blev han, och han är faktiskt fortfarande helt OK bra nu, fast han fortfarande är dålig (jag lovar att försöka förklara det här för er snart). Och sen var det ju faktiskt så att jag önskade att jag skulle få den där André, och honom fick jag ju tillslut.♡ osv osv 
Något du önskar inför 2018?
- Det finns självklart en önskan eller två i mitt hjärta, men de behåller jag faktiskt för mig själv ((tills de slår in)). 
Blev du kär i år? 
- Ja, jag blev ju faktiskt det. *smiley med hjärtan som ögon 
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
- Well, jag känner att jag faktiskt varit både ledsnare, och gladare samtidigt.

 
Alltså för helvete! Så nedrans fint! Drömmigt. Här vill jag bo!!!