Let there be light

Godkväll. Jag kom typ precis hem ifrån House (thaiboxningen). Det var ett riktigt välbehövligt, men så sjukt jävla jobbigt pass idag alltså, fyset var fan inget att leka med. Men det kändes riktigt bra, fast jag dog lite - precis som det ska vara. Alltså tänk er en nyfödd häst-bebis, visualize, tänk nu på den här häst-bebisens första steg ever (titta på den hääär bilden)... så känner jag och mina ben sig just nu, haha!

Jag fick mycket positiv feedback idag, och det kändes huuur bra som helst - fin hållning (mitt stand, min guard osv), bra tempo, bra slag/teknik osv, hihi! En annan sak som kändes väldigt bra idag var att jag körde med en person som aldrig har kört innan, så jag fick typ ''smygcoacha'' lite med, haha! ;D Det hade varit hur kul som helst att arbeta som någon typ av coach/träningsinstruktör alltså... 

Jag var för övrigt trött och kände mig ganska väldigt nedstämd på vägen dit, så jag var liksom inte taggad alls, jag ville typ hem, stänga av min fon och gömma mig under mitt täcke resten av veckan, så jag fick bråka lite med mig själv... men jag vann den fighten och tog mig dit trots att det tog emot. Vilket på efterhand självklart känns hur bra som helst. Ja, det är mycket med thaiboxningen som känns ''hur bra som helst''. Alltså, ni förstår inte hur lycklig jag är över att vara tillbaka!


Jag började iallafall den här dagen lite efter nio imorse. Jag vaknade till, tänkte vända mig om och sova vidare, men insåg att det fan var bra fotoljus här i lägenheten, så jag typ flög upp ur sängen och jäktade sönder för att hinna ta ett par bra foton innan det där perfekta ljuset som bara morgonsolen genom mina plisségardiner kan skapa försvann igen... jag hann fan ta ett par bra foton på boken. Annars har jag faktiskt inte gjort någonting direkt speciellt idag, jag har småstädat lite och sådär. Och så har jag faktiskt ätit tacos, en romantisk taco-middag med mig själv och lite tända ljus, haha! :/ 

By the fucking way... för ett litet tag sedan gick mina älsklings-mysbyxor sönder, det var mina ljusgrå pyjamasbyxor i flanell, det var typ slitage (eftersom att jag använde dem typ hela tiden) och blev två väldigt stora hål i röven. Mitt hjärta gick sönder lite... mina älskade pyjamasbyxor. Jag älskar dem, vi har gått igenom mycket tillsammans, och de är så nedrans jävla fina och mysiga (enligt mig då, och här är det bara min åsikt som räknas). As I said, mitt hjärta gick sönder lite. Jag köpte ett par nya pyjamasbyxor (också i flanell, fast i en annan färg typ), men vägrade slänga de gamla... jag känner mig inte redo att göra mig av med dem än, och sen visade det sig att de nya byxorna inte ens var i närheten lika bra som mina gamla... :(( Så, för ett par dagar sedan bestämde jag mig för att försöka sy ihop hålen i röven, och det såg faktiskt helt OK ut, typ dag ett och två, sen när jag hade använt dem en stund gick stygnen typ upp, så det ser lite annorlunda ut för tillfället. Jag personligen tycker att det är charmigt såhär faktiskt, haha! Men jag ska piffa till stygnen lite sen, men sen får det faktiskt vara så... jag vägrar göra mig av med dem, tills dess att jag hittat ett par typ precis likadana. Så det så! 

Nu ska jag ta en mycket efterlängtad och lång dusch (med ett iskallt avslut), och sen blir det nog fan bara att halvtitta på typ Svärdet i stenen (en av mina absoluta favoritfilmer) och sova typ. Jag är så jävla trött. Vi hörs.♡

Ps: Jag publicerade första delen i mitt borderline-projekt här i morse, om ni klickar hääär kommer ni till det inlägget. In och läs nu för fan. 


This morning - helt jävla nyvaken, men äääntligen lite ljus 


Ett långt och fan så känsligt inlägg

Hello. Jag vill börja med att förvarna er för att det här kommer att bli ett mycket långt, och fan så känsligt inlägg. It's been a rough day, men samtidigt så har det varit en asbra dag faktiskt.

Jag har spenderat större delen av dagen med att försöka tänka på annat, försökt förbereda mig mentalt för kvällen, samtidigt som jag försökt vara i nuet och inte tänka. Jag har inte gjort något speciellt under dagen egentligen... jag har varit och handlat, vid lunch var jag uppe hos storebror en stund och hängde med honom och J en liten stund typ, jag har småstädat lite här hemma, lyssnat på creepypodden, packat min väska osv. Just det, jag fick mitt paket från h&m idag också. Jackan passade perfekt, vilket känns hur bra som helst. Jag har varit ute efter en ''skinnjacka'' (fake) som passar i flera år, men har aldrig hittat någon som faktiskt är i min storlek, de har alltid varit något för stora typ. Nu är jag typ aslycklig. Byxorna och balconettebh:n passade också. :) 

Klockan 15:50 satte jag mig på bussen och drog iväg mot Hisingen och House för mitt första thaiboxningspass på typ tio månader, lyssade på musik och försökte att inte oroa mig och tänka för mycket. 

Jag har ju haft väldigt blandade känslor kring att börja igen, jag vill verkligen det här, men det känns verkligen sjukt jobbigt med den ''sociala biten'' eller vad fan man ska säga. Jag har verkligen svårt för nya människor och nya situationer om jag är ensam. Det känns inte bra alltså, inte någonstans. Eller, det är egentligen inte ''att vara i en ny grupp'' som är problemet, det har jag lärt mig att hantera helt OK bra faktiskt. Det känns även bättre eftersom att jag känner coacherna, jag har ändå tränat där till och från under tre-fyra år osv, men alltså... 

Det är mer en specifik grej, eller situation, som händer där och då, som är problemet... en grej som känns väldigt mycket svårare att hantera än ''bara en ny grupp'' dvs. Det känns väldigt känsligt just nu, så jag vill gärna inte skriva ut här precis vad det är jag menar. Men det har iallafall känts stort nog för att stoppa mig från att göra det här, det här som jag egentligen verkligen vill, det här som jag verkligen älskar att göra. Då är det fan illa. Men, jag tog mig dit, och jag satte mig i den där situationen, och jag vann mot mig själv. Det är någonting jag kommer att behöva kämpa aktivt och medvetet med i ett bra tag framöver, för att ''vänja mig''. Jag kommer att behöva gå igenom det där varje jävla gång jag går dit. Men jag ska fan göra det här, jag ska vinna över mig själv, och en vacker dag, när det känns lite bättre med ''situationen'' så lovar jag att skriva om vad för situation det är.

Caroline fick till ett bra tal för ett par dagar sedan, som faktiskt bet på mig. Jag sa någonting i stil med att jag kanske skulle börja träna thaiboxning igen, och hon svarade med att säga någonting i stil med att ''Nej, inte kanske; du ska börja igen, för att du är så jävla duktig. Jag vet att det är svårt, och jag förstår vad som är svårt (det där är en mycket viktig detalj), men du klarar det här, fast det är tungt.'' Typ så iallafall. Plus att André varit ganska bra på den fronten med.♡

Jag bestämde mig för att börja köra med nybörjarna istället för fortsättarna (där jag egentligen bör vara, eftersom att jag ändå kört ett tag). Det är ju som sagt den sociala biten som är prolemet, precis som det alltid har varit, och därför kändes det bäst att börja med nybörjarna, för att det hade känts väldigt dumt att hoppa in i en grupp som redan är, om ni förstår vad jag menar. Jag har dock absolut ingenting emot att köra med nybörjarna, jag tänker att det är bra ändå, att få börja om, slipa ordentligt på teknikerna och sådär. :) 

Så, om man bortser ifrån den där jobbiga biten... det gick hur bra som helst, och det kändes så jävla fint att vara tillbaka. Nu är jag helt uppe i varv, och så jääävla stolt över mig själv, och ja... fan va bra jag är!!! Nästa pass är på torsdag, och då är det precis samma sak som gäller: jag måste ta mig över det där (för mig) stora jävla hindret, kriga och vinna över mig själv, och sedan köra på and do what I love typ. Det fixar jag, det känns väldigt värt, hur tungt det än känns.

Nu ska jag gotta till det med lite popcorn med ''för mycket'' smörkrydda, titta på någon film och sen är det creepypodden och nana som gäller. Vi hörs när vi hörs.❤


En screenshot på det enda fotot jag tagit idag, en snap till Caroline, på väg mot House (med en fin André-bubbla i ena hörnet)


Blåmärken, kampsport och en mus under sängen

Hello. Jag ligger i sängen med den bärbara i mitt knä, planerar kvällen lite och lyssnar på creepypodden, gamla hederliga och älskade Gåvan. Jag kom hem från André (Borås) för en liten stund sedan. 

Jag har varit där sedan i fredagskväll, och då blev det typ bara att titta på någon koreansk actionrulle, och sen blev det högläsning av boken Djuren i Yggdrasil och sånt före läggdags. Så jävla mysigt, haha! :D Jag sov lite sådär dock, det var så jävla tyst i lägenheten att jag kunde höra mina celler delas, haha! 

Igår blev det en del träning faktiskt, och jag fick vara coach Bina igen. ;D Vi två körde mittsträning (en del armbågar, jabb/cross, midkicks, krokar osv osv), och så körde vi faktiskt lite typ ''rear naked choke'' och andra ställningar/hållningar då man ligger på golvet och kramas typ (läs: brottas, kramas, rullar runt, skrattar och stryper varandra typ). Aaaskul verkligen, och nu på efterhand är jag typ helt blåslagen och öm som fan lite här och var, haha! Men, for the record, enligt mig är det precis så det ska vara efter att man kört. Jag har alltid tyckt att blåmärken efter träning (typ mittsträning osv) har en viss charm. Det visar bara att man tagit i och gjort bra ifrån sig, typ. :)) 

Sen tittade vi bland annat på South park och The conjuring II på kvällen och sådär. :) Och jag sov verkligen asgott inatt, och imorse vaknade jag av ett ''Hjärtat... jag tror att det är en mus under sängen...'', haha!♡ Sen tittade vi på Home alone (jag sökte inspiration till ''hemmafällor'' haha) och sådär innan det blev att börja promenera mot stationen. Det snöade ute och var hur fint som helst. Det kändes för övrigt mycket, mycket tråkigt att inte stanna kvar, faktiskt. 

I lördags, den nionde/tolfte, var det för övrigt hela sju månader sedan jag rökte min sista cigarett. Och, imorgon, den elfte/tolfte, är det fem månader sedan jag nusade min sista nus. Jag har alltså varit helt hundra procent nikotinfri i fem månader nu. Duktiga Bina! :D *klappar mig själv på axeln  Imorgon är det för övrigt en månad sedan den där relationsstatusen ändrades också (fast den inte syns, men ändå typ, haha).♡

Tanken var egentligen att jag skulle träna och sådär när jag kom hem, men jag är astrött, så nej, det blir att köra ordentligt imorgon istället. Egentligen känns det inte ens som att det ''är läge'' för att sitta här och skriva nu, men det känns viktigt ändå, så det är ju bara att köra (och hoppas på att inlägget blir helt OK bra ändå). När jag har skrivit klart här ska jag faktiskt gömma mig under täcket och vila en stund, när jag vaknar sen blir det att ta en dusch och så tänkte jag tända lite ljus och mysa till det lite här, klockan 00:01 inatt kommer fan ett nytt avsnitt från creepypodden, och då måste jag ju självklart vara vaken och lyssna direkt. Vi hörs❤

 
This weekend 


Och min armbåge, ett av mina typ nio blåmärken, haha!