Just precis nu



Det är något fint i att tycka om någon så mycket att man

Hello, klockan är 22:09, jag sitter och halvtittar och lyssnar på NTV's uppesittarkväll (såå bra) och typ väntar på att klockan ska bli 00:01, för då kommer det ett nytt avsnitt från creepypodden som jag känner att jag måste lyssna på så fort det kommer upp. :) 

Jag har spenderat hela helgen med den där (läs: min) André i Borås, och jag har haft det hur bra som helst typ. Jag åkte ditåt tidigt i fredags, och åkte hem lite senare än vanligt idag. Vi har iallafall tittat på ett par filmer, kört mittsträning och slagits lite, varit ute och promenerat och sprungit en del, haft högläsning ur boken Nordiska väsen (den som jag köpte till honom i julklapp), vi har ätit naturgodis (synd bara att det har typ samma kilopris som kokain) och haft det asmysigt typ. :) 

Och igårkväll var vi faktiskt på bio, vi tittade på Insidious IIII, och Bina recenserar: Det var aasmysigt att gå på bio med honom, och filmen var riktigt bra (självklart, det är ju Insidious), men det var ändå ett par saker som gjorde så att det hela kändes lite sådär '' :(( '', haha! Vi fick inga biljetter (de där små gulliga pappersbitarna där det står namn på filmen man ska se, vilken salong man ska vara i osv) för att biljetterna var elektroniska. Jag tyckte att det var aastråkigt. Jag vill ju liksom kunna spara på min lilla gulliga biljett och ha den som ett minne liksom... men det fick jag inte. :(( Jag är för gammal för sånt här, världen är för high tech för mig, haha! :( Och, jag fick dricka Mer apelsin till mina popcorn, istället för Coca cola light som jag alltid dricker annars. Jag blev ju lite beroende av cola under slutet av 2017, och bestämde mig ju för att sluta helt med det vid årskiftet typ. Det kändes mer tråkigt före själva bion (alltså när vi pratade om saken) än när vi var där. Men Mer är fan gott alltså, haha! En sista sak som liksom förstörde... jag gjorde en sån där ''check in'' på facebook där det stod att jag var på bio och tittade på den filmen med honom och sådär, men sen när jag vaknade imorse så var den statusen helt borta. :(( Jävla skit. Men, nu känner jag att jag har klagat av mig så det räcker här, och jo, som sagt, det var asmysigt, och filmen var faktiskt jättebra. Vi sprang för övrigt hem till honom från biosalongen när filmen var slut, det kändes lite speciellt (springa igenom Borås mitt på natten nästan, frysa röven av sig och sådär, men mysigt ändå liksom, haha)... :D 

Och idag var det hemgång, tråkigt nog, men jag åkte ju ändå hemåt lite senare än vanligt idag så vi behövde inte stressa eller så imorse. Det blev att ligga och dra oss en stund efter att vi vaknade, när vi väl steg upp löste vi en sak som tyngt ner mig ett litet tag, följt av m-u s (haha😇😈) sen tog vi en lite längre promenad till en ica, jag köpte en flaska Mer till hemresan, vi kom hem igen, körde lite mittsträning och hade det mysigt en stund innan det blev att börja röra oss mot stationen. Jag fick för övrigt med mig en flaska med hemmagjort mjöd och en fin (och ganska omtänksam) lapp hem.♡

En sak som jag har tänkt väldigt mycket på, och jag vet att jag har skrivit lite om det innan, och jag kommer typ garanterat att skriva om det igen. Men det är det där med att jag saknar hårbollarna så nedrans mycket när jag är där, och sen när jag kommer hem så saknar jag André så nedrans mycket istället, så alltså... ja, det ska ju inte vara lätt, haha! Jag måste liksom gå runt och sakna någon helahela tiden. Men sen tänker jag ändå att jag tror att det är hälsosamt med lite saknad i ett förhållande, så länge det inte går över gränsen typ. Sen tänker jag även att det är något fint i att tycka om någon så mycket att man saknar ihjäl sig när man inte är med den personen.♡ Det här gäller även mina hårbollar. 

Det är faktiskt några som har undrat lite om det här, och min tanke är att jag ska ha ett '''borderline vs distansförhållande'' inlägg i mitt projekt (binas borderlineskola) här. Jag ser faktiskt fram emot att få skriva lite om mina känslor och min syn på saken. Men det inlägget kommer först efter att jag skrivit och publicerat ett par inlägg i projektet. Jag kommer att publicera första inlägget imorgon. 

Jag hann inte med så mycket mer när jag kom hem förut än en promenad med Zeke och en asvarmt och skön dusch innan jag råkade somna, jag tänkte mig en lite nap (vad fan heter det på svenska?), men sov typ asgott i lite mer än två timmar. När jag vaknade var jag svinhungrig, och kände någon jävla craving på nyttig mat, vilket för övrigt känns hur bra som helst, haha! Tänk er en god jävla sallad  med keso och pistagenötter typ. Och vatten (Ramlösa, om vi ska vara precisa, jag har fortfarande lite problem med kranvatten), men ändå, ett stort steg i rätt riktning, haha! :D Så ja, det blev en sväng till ica före stängning, inhandlade mat för den kommande veckan och sådär. :) 

Jag känner mig mycket taggad inför den kommande veckan faktiskt. Jag har känt mig väldigt off och nere de senaste dagarna (alltså sedan nyårsafton typ), och det är därför det har ekat tomt här. Jag kände att jag behövde en stund för mig själv typ. Men iallafall, nu i veckan händer det en massa (enligt mig) bra saker. DBT:n kör igång igen efter vinterlovet, plus att jag ska ha möte med min läkare där på öppenvårdspsyk (alltså där jag håller på med DBT:n och allt det där) för att gå igenom och uppdatera hennes läkarutlåtande typ, och så ska jag träna en massa i veckan, äta massa (nyttig) mat, dricka en massa vatten (haha det är faktiskt en big deal för mig) och så ska jag storstäda och röja igenom hela lägenheten, rensa bland lite grejer och sådär. :) Och så ska jag som sagt köra igång mitt borderline-projekt här på bloggen.

Ja, jag har alltså suttit här och skrivit i mer än två timmar, haha! Det tar faktiskt tid att få till det, och det roliga här är att jag egentligen knappt ens har börjat med inlägget. Jag ville egentligen skriva lite mer om hur jag känt mig, och varför jag känt mig så nere och off i veckan och sådär, för egentligen känner jag faktiskt precis samma nu... men det får bli ett annat inlägg en annan dag istället. Nu ska jag fixa en sallad som nattmat (läs: försenad kvällsmat) och lyssna på det där nya avsnittet med creepypodden, sen kurar jag ner mig i sängen, lyssnar vidare och försöker sova när avsnittet är slut. Godnatt.❤


Mammas två stora pojkar, oktober 2017 


Alla mina fyra i gamla soffan (som är av precis samma modell som den nya haha), 2015
 
Den där (min) André, december 2017 


En värre version av mig själv (som jag lämnar bakom mig)

Hejsan. Nu är det alltså 2018. Jag mår inte så bra just nu, och jag tänkte skriva lite om varför... det blev inte alls som jag tänkt mig, och ville, igår. Jag blev lite ''grupptryckt'' och drack alkohol faktiskt. Inte asmycket, men tillräckligt mycket för att jag skulle bli onykter och få det som kallas för ''poor judgement''. Jag satt iallafall där och bråkade lite med mig själv en stund (tyst, i mitt huvud) om det här, och av någon dum och okänd anledning kom jag fram till att jag faktiskt kunde ta ett par glas, men då skulle det fan vara sista, och då skulle jag helt och hållet lämna henne (onyktra jag) bakom mig, i 2017. Efter att ha tagit detta beslutet, med den tanken i bakhuvudet, så kändes det helt OK bra ändå, där och då. 

Jag var som sagt uppe hos storebror, och vi hade det trevligt, spelade sällskapsspel (bland annat chicago och något frågespel, som jag för övrigt vann), vi babblade på om allt möjligt, stod på balkongen och tittade på raketerna vid tolvslaget, osv osv. Där och då kändes det helt OK bra faktiskt. Men där och då, på balkongen vid tolvslaget, tog jag kvällens andra jävligt dumma beslut, och det gick så fort att jag knappt ens hann tänka. Jag tog ett par bloss på Lillys cigarett. Det blev ett äckligt feströk, ett asdumt misstag från min sida (precis som med alkoholen), men jag slutade faktiskt ändå röka i maj, och så är det. Detta var med samma mindset som med alkoholen - jag gör det här bara för att... ja, vad fan ska man skriva. Jag skulle vilja säga att det var ''för gammal vänskaps skull'', för att det är ännu en äcklig ovana som jag helt lämnat bakom mig, där i det året typ. Inte för att det är någon bra ursäkt, till något av det ovanstående, men det är ändå så det är. Det är liksom inte menat som en ursäkt. 

Jag tror att jag var hemma lite efter fyra på morgonen, och jag mådde asdåligt. Jag mådde fysiskt illa, troligen på grund av alkoholen och röken som jag inte alls är van vid längre, och jag mådde psykiskt dåligt, hade ångest från helvete och sånt, mest för att jag var besviken på mig själv. Jag satte mig iallafall i duschen, och fastnade där. Jag satt där väldigt, väldigt länge, blundade, tänkte på hur besviken jag var på mig själv, och försökte börja bearbeta. När jag väl duschat färdigt så blev det sängen direkt. 

Jag vaknade vid tio förut, inte bakfull eller så, men typ lite överfylld med skam och ångest. Jag vill egentligen bara gömma mig under mitt täcke och stanna där, skämmas för att det blev som det blev igår, vara besviken på mig själv, älta och må dåligt typ. Men, jag tänker faktiskt inte göra det... det jag ska göra nu är att jag ska agera mot känslan (it's a DBT thing), det är då att jag inte gör det jag känner att jag vill göra (gömma mig under täcket) och istället faktiskt gör någonting bra. 

Det första jag måste göra (och redan har gjort) är att erkänna misstaget för mig själv, sen finns det någonting (another DBT thing) som kallas för radikal acceptans. Jag måste helt och hållet acceptera att det blev som det blev igår, att jag gjorde som jag gjorde igår, för det finns absolut ingenting jag kan göra åt det nu ändå. Det som är gjort, är tyvärr gjort. Jag kan liksom inte gå tillbaka i tiden och lyssna till rösten inom mig som typ fucking skrek på mig att ''Nej, Sabina, det här är ingen bra idé, och du kommer bara att må värre sen, osv osv...'', jag valde att inte lyssna på mig själv, och så är det. Jag har varit arg, besviken och ältat så det räcker nu, så nu släpper jag det här (och allt annat som inte är bra för mig) i dåtiden. 

Och efter den radikala acceptansen kommer det bättre (förbättringen). Jag som alltid (eller ah, de senaste åren iallafall) kallat mig själv ''deltidsnykterist'' känner mig nu helt färdig med alkohol. Det har jag egentligen också känt väldigt länge, men det känns ändå annorlunda nu. Igårkväll (och natt) kände jag verkligen att det här är inte jag, att jag verkligen inte vill vara den här människan, jag har vuxit ifrån henne (mitt onyktra jag) och det här är fucking fel. Jag vill inte röka, snusa, eller dricka alkohol faktiskt. Alls. Och nu är det så. Jag ska lyssna på mig själv, och avstå från allt det ovanstående, för min egen skull. Jag tycker inte om mig själv när jag är påverkad, precis som jag känner gentemot andra som är påverkade. Det känns som rent jävla äckel, på riktigt faktiskt. 

Nu ska jag (agera mot mina känslor), fixa med lite sötpotatispommes, sen ska jag småstäda lite här, börja jobba lite med mina nyårslöften/mål (som ni kan läsa om i förra inlägget), jag ska jobba lite ((mentalt)) med min radikala acceptans, kanske ta tag i en hemuppgift till DBT:n och titta på lite film. Det blir att titta på Misery (Lida) och någon gammal barnfilm. Sen ska jag nana tidigt, jag är väldigt trött idag och klockan ringer tidigt imorgon. Det känns för övrigt viktigt att tillägga att jag faktiskt mår lite bättre nu efter att ha skrivit det här inlägget, och efter att ha pratat lite med André.♡ Men det var allt för nu, vi hörs när vi hörs, och gott nytt år på er.❤

 
Ett par minuter efter tolvslaget, kaoset (!) 


Två sista foton tagna 2017, ett snöigt och fint Borås i lördags, det var så nedrans mysigt!