DBT - när man får för mycket uppmärksamhet, och skatan som fick salt på stjärten

Hello. Jag kom precis ut ur duschen, jag halvligger här, nerkurad i sängen i min nya pyjamas, har Wahlgrens värld i bakgrunden och är typ lite tvär på mig själv för att jag är så trött. Dagens plan var egentligen att ta tag i städningen och sånt här, och så skulle jag fota lite mer seriöst osv, men jag har inte haft någon energi alls typ. :(( De senaste dagarna har det fan varit stökigt här alltså, och jag haaatar verkligen att ha det stökigt omkring mig. Jag får fan ångest av stök. Imorgon blir fan en heldag med bara städ och sånt, och så ska jag ta tag i mitt fotande, även om jag råkar vara energilös, haha... 

Annars då? Jo... igår var det sista DBT:n på ett par veckor, och nu är det jullov (ofrivilligt). Jag har nästa session, som är individual, den nioende januari (och dagen efter det har jag både gruppterapi, och så ska jag träffa min läkare där). Men iallafall, det var gruppterapi / färdighetsträning igår då, och jag vet inte riktigt hur det gick. Jag tror att det gick bra, men jag kände verkligen inte för att vara där. Jag hade en jävligt dålig dag igår, jag kände mig nere, var astrött och hade taggarnau utåt (snabbt och enkelt förklarat). Jag kände verkligen att jag inte ville dit, men när jag väl var där så kändes det faktiskt bra ändå, jag var lite stolt över mig själv tillochmed. Det blev väldigt mycket fokus på mig och ''mina grejer'', vilket kändes lite sådär framför vissa i gruppen som jag inte känner mig helt bekväm med, men det kändes faktiskt ändå bra och lite lättande att få prata lite om saken. :) 

Vi pratade mycket om en händelse från förra veckan (som jag själv valde att ''ha med''), och så pratade vi om ett problembeteende jag har. Jag är ju tyvärr sån att jag inte vill vara till besvär, I do not want to stir shit up i onödan och sånt, för att jag blir rädd för hur personen kommer att ''ta det'' om jag pratar om vad det nu än är som tynger mig. Plus att jag kan bli väldigt egensinnig och tänka typ att, ''ja men vafan, han / hon borde liksom veta det här... jag ska inte behöva förklara vad som är rätt och fel'', typ. Så istället gör jag det värre för mig själv: jag går runt ensam med det som tynger ner mig, jag tänker, jag oroar mig, gör problemet större, mår en jävla massa värre och skit. Helahela tiden. Istället för att bara ta upp det och bespara mig själv en jävla massa ångest och skit. Det här är verkligen någonting som jag behöver jobba med, på riktigt, för fan va onödigt illa det kan bli ibland. 

Efter DBT:n igår blev det att dra in till stan en sväng. Jag skulle köpa en bok åt någon som någon skulle ge till någon annan i julklapp typ... jag köpte två böcker till mig själv också, och sushi, haha! Jag borde egentligen inte få släppas lös i affärer (speciellt inte bokaffärer) utan adult supervision. Jag köpte iallafall Ronja Rövardotter, precis den boken som mina syskon och jag hade när vi var små, och så köpte jag John Bauers förtrollande sagovärld (mer om den typ snart). När jag var färdig på stan blev det att dra ut till Hisingen och hänga lite med Christine och barnen, äta min sushi, och sen blev det tacos också. Här kan vi snacka matkoma, haha! Vi planerade ett besök på Jul på Liseberg nu i mellandagarna också.

När jag väl kom hem därifrån kurade jag ner mig i sängen och läste de två första sagorna i John Bauers förtrollande sagovärld. Jag älskar den här boken, och sagorna, allt är så nedrans fint, boken känns naturligt på något vis, och sagorna är så bra. Jag blev typ helt nerkärad. Mitt i allt tänkte jag typ ''den här boken måste jag verkligen visa för André'' (kod för: den här boken måste André läsa för mig, haha), det kändes som en väldigt mysig tanke, i vilket fall som helst.♡ De två sagorna jag läste igår hette iallafall ''Skatan som fick salt på stjärten'' och ''Sagan om Dag och Daga och flygtrollet på Skyberget'', efter den sagan somnade jag med näsan i boken och sov asgott i ett par timmar. 

När jag vaknade på kvällen blev det först ett mysigt samtal med den där André, sen åt Ziggsson och jag päronsplitt, medan jag hade creepypodden i öronen och skrev på ett lite större (snart kommande) inlägg. Nu på efterhand är jag faktiskt inte helt säker på vad det var jag, originally, skulle skriva om, men just nu är det iallafall ett inlägg om min syn på invandring och Nordiska motståndsrörelsen, typ. And I got a bit carried away, kan man säga. ;) Det känns bra faktiskt. Jag ska iallafall jobba lite mer på det där inlägget, och finslipa det lite, men sen kommer det. Jag vet dock inte om det blir om en timme eller typ om sju dagar, det känns väldigt stort, och det känns väldigt viktigt att det blir bra typ. :) 

Jag funderar för övrigt lite på vad jag ska ha på mig på julafton. Tanken på att fira jul i min nya pyjamas har slagit mig, och fatta hur mysigt det hade varit eller!? Lite konstigt, jag vet, men det känns som någonting jag skulle kunna göra, det är lite Bina över hela tanken. Det blir antingen det eller en svart klänning. Vad tycker ni? :) 

Nu ska jag fortsätta titta på Wahlgrens värld, sen blir det nog att läsa lite ur John Bauers bok, och sen blir det att försöka nana tidigt så att jag kommer upp i tid imorgon och kan ta tag i allt som måste tas tag i. Vi hörs.❤

 
John Bauers Sagan om Dag och Daga och flygtrollet på Skyberget 
 


Attention please

Hello. Jag satt uppe till halv två inatt och jobbade med det här bloggprojektet, och jag blev fan färdig med den första delen av det hela. Jag har skapat ett par nya kategorier, jag har kategoriserat alla mina gamla inlägg (jävlar va jag skriver...), och så har jag raderat ett par lite onödiga inlägg (närmare tvåhundra st haha)... det är ett par bitar kvar av projektet, men det är ingenting som jag behöver stressa med, så nu gör det liksom ingenting om jag gör annat, så att säga. :) Så jävla skönt att ha det gjort! Anledningen till att jag ens började tänka på det här projektet är något besynnerlig, eller märkvärdig, eller helt enkelt bara konstig dock. Jag tänker typ att bloggen är någonting som kommer att finnas kvar efter mig, alltså efter att jag inte finns mer, och ja... jag tänkte typ någonting i stil med att det känns viktigt för mig att typ ha koll på precis vad som finns i arkiven, just in case liksom.  

Highlights (viktigheter) är iallafall en av mina nya kategorier. Min tanke är att den helt enkelt ska vara för inlägg som känns extra bra, fina eller viktiga typ. :) Kärlek och video (moving pictures) är nya med. Jag hade en gammal video-kategori för ett tag sedan, men jag tog bort den då jag inte gillade att använda youtube (fast jag älskade att filma, klippa ihop videos osv), så jag har letat upp en ny ''video host'' som jag kommer att använda mig av istället (om och när jag väl känner för det själv, typ). Jag vill liksom inte att mina videos hamnar i någon typ av flöde, jag vill helt enkelt bara kunna dela med mig av dem här på bloggen. :) Min Borderline kategori kommer att börja användas mer nu också då jag ska fortsätta (nästan börja om) min ''borderline skola'' nu när jag är färdig med pillandet här. Detsamma gäller min DBT kategori. Detsamma gäller mina foto kategorier, jag vet att jag har varit otroligt dålig på att fota osv den senaste tiden. :(( Men jag ska skärpa mig. :)) Det är väldigt mycket mer bra och spännande på gång här på bloggen nu känner jag. :DD 

En annan (både lite enklare och lite svårare) bit av projektet jag väldigt gärna blir färdig med nu är dock min jävla beskrivning (som ska vara under profilbilden, men över runorna till vänster där 👈). Jag har verkligen kört fast där, för jag vet inte riktigt hur jag ska få till det bra. I min gamla beskrivning stod det ju typ någonting i stil med ''something something, Sabina Olsén, men ni kan kalla mig Bina, 23 år, something something, bor med mina fyra hårbollar i en etta i Göteborg, singel, skriver om blablabla, something something'', och det trivdes jag ganska bra med, så jag tänkte mig något liknande, fast att jag måste uppdatera informationen då. Eller så kör jag med något i stil med beskrivningen jag har på instagram, enkelt och på engelska, där står det ju typ bara ''Bina Olsén, 25, swedish/finnish - borderline, flawless, heathen, mother of four furry kids, ns, reader, somethingsomething, blablabla, vegetarian, writer and so on'', vad tycker ni? :)

Och så vill jag skapa en ny kategori också, men jag vet inte riktigt vad den ska heta. Tänk er en kategori som innehåller allt ifrån typ Den forna seden, nordisk mytologi, ras och genetik, nationalsocialistiskt, liknande åsiker och värderingar osv. 
_________________________ 


Jag vaknade vid åtta imorse, men jag låg kvar i sängen till typ klockan tolv, haha! Halvsov, mysade med hårbollarna, drack te och lyssnade på creepypodden. Men jag har faktiskt fått massa gjort här hemma idag ändå. Jag har tränat, och jag hade tvättid för typ kläder osv 13:00-16:00, och en annan tvättid för mina mattor 16:00-19:00, och mellan alla vändor till tvättstugan var jag igång med en ordenligt liten storstädning här hemma, och så tog jag tag i att bära ut min trasiga jävla tv själv (som för övrigt väger fucking ton, duktig tjej), och nu kom jag typ precis ut ur duschen. :) 

Jag har inte uppdaterat på ett par dagar, som ni kanske har märkt, men känner fan att jag har missat att skriva om någonting som känns väldigt viktigt ändå. DBT och en lusse-grej, i måndags - Det var individualterapi (alltså bara psykologen och jag, och den där jävla filmkameran, såklart), och det gick verkligen asbra. Men det går knappt ens att förklara varför, eller på vilket sätt det gick bra, för det blev verkligen ett av det jobbigaste och tyngsta hitills, men det kändes så jävla bra efteråt. Vi tittade på veckokortet, och sedan gjorde vi en kedjeanalys. Och den blev så jävla bra! ''Bra'' är nog egentligen fel ord, gårdagens kedja var jävligt tung att göra, men på efterhand, när vi liksom bara hade allt det där framför våra ögon, så kändes det jävla rätt, eller on point, like we're on to something. Jag kände mig lite överväldigad, det kändes som att just den här kedjan var så jävla viktig, och jag fick fota den för att renskriva den och bygga lite på den här hemma, och det ser jag fram emot som bara fan faktiskt, trots att jag vet att det blir tungt. Det är för övrigt ingen hemuppgift jag fick av honom, utan det är någonting som jag kände att jag verkligen ville göra för mig själv, typ, fast han lär vilja veta hur det gick sen. När jag har renskrivit och blivit klar med kedjan så ska jag visa den för er och förklara lite mer om vad fan det är jag pratar om. :) 

Det var som sagt en väldigt tung kedja att göra, och det hände någonting där som jag skulle vilja skriva lite om, mest för att själv komma ihåg precis hur det hände, men ändå. Han typ gräver i mig (mina känslor), och jag måste alltså sitta där och verkligen känna min sorg. Jag försöker verkligen samarbeta, och lyckas ''känna efter'' i typ en minut innan jag... ja, jag vet fan inte vad som hände där. Eller jo, hela jag typ sa ifrån. Jag börjar asgarva, och jag kan inte sluta. Jag skrattar så att jag nästan gråter. Jag känner hur riktiga tårar är så jävla nära. Därför får jag typ fucking panik och vill springa därifrån (men jag stannar kvar ändå), skrattar lite till, andas och ja... alltså, jag önskar att jag kunde visa er precis hur jag var igår på terapin, då hade ni liksom lättare förstått vad jag menar. Jag klarar inte av att känna ledsenhet och sorg, som jag skrev igår, så jag (mitt psyke, mitt undermedvetna, min kropp) gör liksom allt för att känna annat, ish. Det är verkligen ett stort problem jag har, men vi jobbar på det. Det är svårt att förklara, men på DBT:n tacklar jag det (för starka känslor, speciellt sorg) genom att le och skratta, eller helt enkelt genom att göra allt jag kan för att inte känna efter på riktigt osv osv (mindre hälsosamma sätt att hantera saken, med andra ord). Det där blir lättare att förklara när jag har den renskrivna kedjan sen. :) Då ska ni få se på fan. 

Efter DBT:n var jag med Lilly, storebror och Loke på Leons dagis där de hade någon lusse-grej där barnen sjöng och sånt. Leon var utklädd till tomte typ, så jävla söt! Fasters lilla hjärta!♡ Efter lusse-grejen åkte vi alla hem till Lilly och hade det mysigt där i ett par timmar. Lilly och jag lagade mat (tacos blev det) och flicksnackade, jag hackade lök (typ min första ever) och stekte köttfärs. Efter maten blev det lite fika, och så tittade vi på julkalendern och sånt. Så himla mysigt!♡

Men nu känner jag att det här inlägget fan blev lite väl långt. Nu ska jag dra till ica en sväng och se om de har lussemissar, sen när jag kommer hem blir det att halvlyssna på creepypodden, fixa mina naglar och börja jobba lite med den där kedjeanalysen, sen blir det att försöka nana relatvit tidigt tror jag. Imorgonkväll rymmer jag hem till den där André i Borås och stannar där tills på söndag, hihi.♡ Därför tänker jag att det troligen inte blir någon uppdatering i helgen, men jag kommer att ha med mig den bärbara dit, så kanske ändå... you never know. Vi hörs när vi hörs.❤


This mornin' 



Det river i mig

Hello. Jag borde egentligen sova nu. Men saken är den att jag har haft en asdålig dag, och jag måste verkligen ventilera lite. Nu känns det dock viktigt att tillägga att de första timmarna av den här dagen var hur bra som helst. Jag vaknade bredvid den där André i Borås vid nio imorse, det blev lite mys och sånt, en sväng till affären, lite mittsträning och coaching (hihiii coach Bina!!!) innan vi drog iväg till stationen.♡ Igår promenerade vi för övrigt in till stan när det började mörkna ute, och så var vi inne på ett jul-café en stund typ, hur mysigt som helst, och så var det sådär juligt fint. Allt som fattades där var min kamera och en massa snö.♡


Det var iallafall på bussen hemåt förut den här känslan svepte över mig, jag skulle vilja påstå att den kom ifrån ingenstans, but that would probably not be entirely true. Jag satt med lurarna i öronen, försökte känna allt jag känner och typ ''kladdskrev'' på fonen typ hela resan hemåt. Tanken var (precis som den brukar vara när jag kladdskriver) att det skulle användas till kvällsinlägget. 

Jag hann knappt ens komma innanför dörren här innan jag fick dra iväg igen - denna gången till Lokes kalas. Jag kom lite sent, och det kändes väldigt tröstande att både Loke och Leon typ rusade in i mig för att krama mig så fort jag kom innanför dörren. Fasters pojkar!♡ Det kändes dock faktiskt inte bra alls att vara där sen. Jag mådde redan som jag mådde. Och, no offence, men jag blev bara arg sen typ, för att någon inte vet hur man beter sig, och för att samma någon tydligen har jävligt svårt för att ta det man säger på allvar. Nu känns det väldigt viktigt att tillägga att jag självklart inte på något sätt visade detta för barnen, att jag var arg menar jag. :) 

När jag kom hem, en stund före åtta på kvällen, var det meningen att jag skulle sätta mig och skriva det här inlägget och sen typ nana tidigt. Jag var (läs: är) astrött, men istället blev det att dra tillbaka till storebror och hämta ett par mittsar, och sen blev det en jävla massa strul med bloggen (som totalvägrade att fungera), så det blev att bråka med det i ett tag, och jag fick äntligen ordning på skiten typ nyss. Nu är jag så jävla trött att mina ögon går i kors. Men det känns viktigt att skriva det här inlägget, men jag ber om ursäkt på förhand om det kanske blir lite veligt, eller helt jävla oförståeligt, haha! 


En liten del av det jag ''kladdskrev'' på fonen när jag satt på bussen förut - 
"Jag vill köra mittsträning och få slå av mig lite. Jag vill betala mina skulder och spara mer pengar (till hårbollarna, mina tatueringar, ny säng, tv och till Island). Jag vill flytta härifrån, börja om någon annanstans, skapa min alldeles egna familj. Jag vill läsa en massa fina och viktiga böcker. Jag vill kunna skriva mer, om precis allt jag känner, jag vill kunna släppa på den spärren. Jag vill fotografera mer på riktigt. Jag vill vara en bra person. Jag vill känna att jag gör någon typ av skillnad. Jag vill känna att jag finns och att jag betyder något för någon, på riktigt."

En liten del till - 
''Melankoli kanske är fel ord. Men det känns rätt. Jag känner mig off. Det känns som att jag kanske inte ens är här. Det känns tomt, och det river i mig. Men samtidigt känner jag mig sådär nästan behagligt at ease. Det här är den svåraste känslan. Den här otroligt bitterljuva, och så jävla starka känslan (*känslorna). Det tär på mig, som fan faktiskt. Jag måste prata med Jonas om det här. På tal om detta så är den där mycket, mycket tunga hemuppgiften jag skrev att jag hade till DBT:n fucking känsloanalysering. Fan värsta jag varit med om.'' 

Och nu tänkte jag fortsätta skriva lite. Med den här sk. ''känsloanalyseringen'' är det meningen att jag medvetet (på ett förbestämt sätt) ska framkalla ledsenhet och sorg. Saken är den att jag inte klarar av att vara ledsen. Jag vägrar, hur konstigt det än låter. Och att faktiskt visa mig ledsen för någon är ännu värre. Otänkbart. En random tanke som slog mig just precis nu när jag skrev det där är att detta kanske har någonting att göra med det att jag alltid ''sparar mina tårar'' till sorgliga filmer, jag tilllåter mig själv känna precis det de känner, och jag kan gråta floder över deras känslor och problem. Bara för att det inte är mina egna. Hm. Nu kanske ni tänker att ingen tycker om att vara ledsen, eller whatever, men det är skillnad. Jag gör vad som helst för att inte vara ledsen. Det kan t.ex betyda att någonting händer och jag blir ledsen, därifrån tar det en sekund för mig att tänka en tanke, eller göra någonting, som t.ex istället gör så att jag känner ilska (det är standard), allt för att inte behöva känna det jag känner när jag är ledsen. Nu är tanken (enligt DBT:n och mina psykologer) att jag ska lära mig att medvetet känna allt jag känner, typ ''ta det'' och sedan på något sätt agera utifrån känslan (eller tvärtemot känslan), utan en massa destruktiva impulser och skit osv osv... ja, det är svårt att förklara, men ännu svårare att faktiskt gå igenom. 

Men det var fan allt för nu. Jag vill dock tillägga att jag känner mig lite bättre nu, bara så att ni vet det. Jag är bara så jävla trött, så det blir att sätta på något gammalt favoritavsnitt med creepypodden och nana när jag har skrivit klart här. Imorgon är det bara DBT (individualterapi) och nån lusse-grej på Leons dagis som står på schemat för min del. Det blir troligen att träna och fortsätta läsa Den forna seden också, hoppas jag. Fast jag egentligen borde ta tag i de sista bitarna av mitt bloggprojekt. Eller en ordentlig storstädning, det behövs verkligen, tyvärr, haha! :(( Vi hörs.❤

Ps: jag vet att jag egentligen inte borde skriva när jag är trött på den här nivån, det blir lätt veligt, eller för mycket, eller kanske lite oförståeligt, så jag är typ 99% säker på att jag kommer att ångra stora delar av det här inlägget imorgon, please do keep that in mind. 


På tal om mittsarna - storebror och jag, back in our days (2014). Snälla nån, lägg inte ens märke till my muffintopp, mina gamla tatueringar och min lillalilla (faktiskt liiite söta) toffs haha!


Två till tagna samma dag. Herrejävlar va små och söta vi var.