Nattens utkast; i huvudet på en sån som jag

Hello. Så, jag kan ju börja med att skriva att det var helt omöjligt att somna inatt. Jag låg uppe och skrev typ större delen av natten. Jag vaknade klockan 08:34 imorse, av ett sms då... det kändes faktiskt väldigt bra att komma upp tidigt, trots att jag somnade så sent. :) 

Jag har typ försökt få så mycket att göra på så kort tid som möjligt under dagen, mest för att kunna sätta / lägga mig här med gott samvete sen, haha! Jag har varit och handlat, åkt massa buss och lyssnat på musik (haha), jag har städat lite och sådär, pillat lite med datorn, lekt lite med kameran, tränat (blandad fokus), duschat och så åt jag senfrukost/lunch typ nyss. :) Haha ja just det... jag fick ett sms av min granne för en stund sedan, han skrev typ ''Så du älskar när någon ljuger för dig?'', och jag bah what the f...? Det var visst så att han hade hört min musik ganska bra ute i trappuppgången, hahah! Så jävla grymt. Jag lyssnade för övrigt på Eminem's Love the way you lie, och därav frågan om jag älskar när någon ljuger för mig.😂🔫


En del av nattens utkast; 
''Jag ser så jävla många fördelar med att äntligen ha en laptop igen. För det första så känner jag mig så jävla inspirerad och har typ... mer lust, och det blir mer bekvämt för mig att skriva, och jag kan ta med mig den om jag ska iväg (precis som att jag brukar vara hemifrån hahaaa) osv. Det faktum att jag snart har en soffa igen också gör det hela så mycket bättre - i flera år har jag tänkt på hur det skulle kännas... att sitta nerkurad i min soffa med den bärbara i mitt knä, att sittligga där och skriva, med en filt, med en dämpad film eller musik i bakgrunden... det skulle kunna vara någonting av det bästa jag vet. Bara för att få skriva. För mig låter (och känns) det där verkligen alldeles, alldeles underbart. 
 
Inatt beställde jag min fucking soffa! :D Jag fick dock ångest typ direkt efter... jag vettefan hur det kommer att gå med att bära hem soffan när de väl har levererat den (om tre till åtta vardagar, typ)... jag får fan panik, haha, näe, nu vill jag inte tänka mer på det idag, det problemet tar vi när det kommer, haha! 

Det känns som sagt asfint allt det där, men... det finns ett tomrum i mig som inte går att fylla med materiella ting och romantiskt filosoferande. Det finns så mycket annat som jag drömmer om, som är så mycket större och mer meningsfullt än allt det där. Exempelvis att hitta och faktiskt ha någon att kalla sin egen, att bilda en egen familj, flytta härifrån, skaffa körkort, börja arbeta deltid, börja studera osv osv. Nu känns det dock viktigt att tillägga att det där egentligen inte är allt - jag skriver inte om allt som händer i mitt liv, och jag skriver inte om allt jag känner eller allt jag drömmer om eller vill med mitt liv. 

Nu när jag ändå är inne på lite jobbigare ting så kan jag ju skriva att det känns asjobbigt att Jonas (min psykolog) varit borta så mycket de senaste veckorna... jag förstår honom, det kan inte vara lätt att vara min terapeut (det där var för övrigt menat som ett dåligt lite allvarligare skämt, haha). Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt (eller faktiskt sagt) saker som typ ''Vart fan är min psykolog när jag behöver honom!?'', ''Tror de att jag kan ta hand om mig själv eller!?'', ''Han har lämnat (läs: övergivit) mig för att...'' osv den senaste tiden. På ett skämtsamt sätt, med en lite allvarlig underton, om ni förstår hur jag menar. 

Jag kan självklart ta hand om mig själv, men alltså... hm. DBT:n och allt som hör till är liksom det jag gör just nu som känns mest meningsfullt på något sätt. Det är jätte svårt att förklara, för terapin är fan något av det tyngsta jag har gjort, faktiskt. Något av det värsta jag har varit med om, på riktigt alltså (det känns iallafall så just då) är när han gräver i mig och mina känslor. Jag är tyvärr en jävel på att kväva mina känslor (både de fina och de dåliga känslorna, och det är otroligt psykiskt påfrestande). Att erkänna mina känslor för mig själv (och andra), och att tillåta mig själv att känna efter och faktiskt ha känslor blir / är en av mina större utmaningar med allt det här... men jag jobbar på det. 

Lite random sådär, på tal om det där jävla grävandet på individualterapin... jag sitter alltid på samma stol, vid ett fönster, och har kameran riktad åt mitt håll - på fönsterbrädan finns en kruka med någon jävla växt i, och jag vet inte hur många gånger jag sett framför mig att jag ''råkar'' flänga iväg den, och liknande scenarion, haha! Men iallafall, hur jobbigt det än är, så känns det nästan alltid lite bättre efteråt. Jag vet att jag har gjort någonting bra (för mig själv iofs, men ändå). Men det känns nästan alltid lite bättre efteråt - hur jobbigt det än kändes under tiden, för att jag vet att jag har gjort någonting bra (för mig själv iofs, men ändå).'' Jag skrev även lite om Christian Greys psyke (dock outvecklat), mitt jobb och lite privata funderingar inatt, typ. 


Men nu ska jag återgå till att pilla med bloggen faktiskt, jag vill väldigt gärna bli färdig med mitt projekt så att jag kan börja skriva på som vanligt igen... förutom vanlig uppdatering så vill jag verkligen fortsätta med mina borderline-inlägg, det känns så jävla viktigt för mig. Och jag vill göra någonting av mina typ hundratals utkast, som alla är början till något som skulle kunna bli riktigt jävla bra.❤

Ps; Jag höll förhelvete på att glömma någonting asviktigt! Det är ju för fan den nioende idag, alltså firar jag fem månader rökfri idag! :D
 

Mondays with Bina - till och från hela jävla dagen 


Gruppterapi, relationsfärdigheter och en jävla tvättbjörn

Hello. Jag kom precis ut ur duschen, innan dess körde jag första träningspasset på ett litet tag. Det blev lite lättare, min typ av muskelväckning, men det var skönt som fan faktiskt. :) Det blir muskelväckning veckan ut, och sen kör jag på som vanligt igen. På tal om träning så blev det en formcheck för min del förut, det är viktigt ibland tycker jag - det går delvis förjävla bra och åt rätt håll iallafall, haha! Och vikten känns väldigt bra just nu (inte för att jag går efter vikten eller väger mig, men ändå). Redig Bina!

Det har varit alldeles underbart väder hela dagen (regn), och jag har haft en mycket bra dag känner jag. Och gruppterapin idag kändes väldigt bra också, vi har precis börjat med "relationsfärdigheter", och jag har fått ett par spännande (och jobbiga) hemuppgifter till nästa vecka. Just den här biten har jag faktiskt sett fram emot en del. Men iallafall, nästan alla dåliga känslor (och tankar) från individualterapin i fredags är som bortblåsta, and I find that quite curious, men ändå inte - det är trots allt känslan just nu som styr mig och "väger mest" (om man känner svartvitt, som jag). Jag förväntar mig att mina känslor för DBT:n och allt som hör till kommer att hinna flyga upp och störtdyka ner igen minst sjuhundrafemtioelva gånger innan det här är över, och jag känner mig faktiskt helt OK med det. :)

När jag var på väg hem förut slogs jag av en jävla våg av saknad till thaiboxningen. :(( Det lär dock ta ett jävla bra tag innan jag är tillbaka på House och kör faktiskt... men jag känner ändå att jag måste lösa någonting, typ snart. Det fixar jag. Jag behöver verkligen få slå av mig ibland, det är en annan typ av terapi för mig, att få gå all in i allt det där en stund (med aggression, medveten närvaro och hela jävla köret). Det är viktigt. På tal om det, en annan sak jag tänkte på förut. Enligt mig och min erfarenhet av saken så sitter det mesta av kraften i ett slag i din vana att slå, inte i din längd eller dina muskler (fast det självklart även kan vara bidragande faktorer). Så det så.😋

Men nu ska jag fixa senmiddag (nyttigare pasta och vegoschnitzel), och sen ska jag kura ner mig i sängen med en hemuppgift och halvtitta på mitt älskade Game of thrones. Så, vi hörs när vi hörs.❤

 

I ett provrum efter DBT:n - dagens outfit och en jävla tvättbjörn (en av alla fördelar med att vara en liten person: barnavdelningen hahaa)



En del av kvällens läsning (hemuppgifter till DBT:n och lite runor) 



Psykologen gräver i mig, och filmkameran ser allt

Hej. Jag tänkte börja med att skriva lite om fredagens DBT (terapi) då. Well, det där var utan tvekan den värsta sessionen, än så länge. Inte för att det gick dåligt, för det gjorde det inte, men det kändes inte bra alls. Min psykolog hade som uppgift att typ gräva i mig (mina känslor kring ett för mig väldigt känsligt ämne). Det var väldigt otrevligt, han ville få fram dessa känslor (sorg, ångest, aggression, oro osv), jag tyckte inte om hans grävande alls men jag försökte samarbeta, jag blev så jävla arg (mest på mig själv, lite på honom), och den där jävla filmkameran gick fan på mina nerver under hela jävla sessionen.

Jag har ingen bra kontakt med mina känslor, och jag har väldigt svårt för att sätta ord på dem. Jag skjuter väldigt gärna undan alla obehagliga känslor om jag kan (sorg, oro, ångest, rädsla, irritation osv, ibland även bra känslor), för att jag av någon okänd anledning ofta tänker att jag inte ens får känna och ha mig. Det är en inlärd grej i mig, typ, som jag har ''lärt mig själv'' pga min borderline. Jag har väl hållt på sådär i långt mer än halva mitt liv, eller, det har utvecklats under åren, och det är visst någonting som vi ska jobba med att ändra på. Psykologens grävande igår var tydligen ett sätt att jobba på just det där, och det var bara början. Fucking fuck. Och så skulle det där grävandet tydligen vara bra för lite annat med, men det är saker som jag själv har svårt att förstå och se just nu. Men iallafall, jag hoppas innerligt att allt det här är förhoppningsvis värt det i slutändan.

En sak som jag måste skriva ner och komma ihåg till nästa session med bara honom (och filmkameran haha) är att jag måste fråga om jag får lov att typ... hm, bli sån där som jag blev i fredags, och även berätta någonting i stil med att jag är jätte rädd för att de ska kasta ut mig, bland annat för att jag gärna inte ''känner efter'', har svårt för att förklara hur det känns pga det, osv osv. Det här är egentligen en väldigt onödig rädsla tror jag, men det är viktigt att ta upp det ändå, för det känns ju liksom på riktigt, eller vad fan man ska säga. Plus att jag måste komma ihåg att ta upp en grej om mitt ena syskonbarn också. Men, nu känner jag att jag har skrivit klart om min terapi och allt det där för idag.
_______________


Jag har börjat se om hela Game of thrones, för ungefär sjätte eller sjunde gången, och jag har typ precis börjat titta på säsong två (det finns sju säsonger). Den här serien är fan bäst. And as I said before; delad förstaplats med Vikings. Fatta att jag har hela fem underbara säsonger kvar att se på nu!?😍😭 

Jag vill för övrigt verkligen läsa Game of thrones böckerna. Jag kan bara tänka mig hur jävla bra de måste vara. Men jag har ju min boklista (en lista med böcker som jag helt enkelt bara måste ge mig själv, typ). Högst upp på den listan står just nu Game of thrones, Sagan om isfolket I-IIII, Den forna seden, Asatru, Svenska folksägner och Me before you / after you. Det känns så jävla viktigt. Men det lär ta ett tag innan jag har dessa böcker i mitt lilla bibliotek, och det känns väldigt tråkigt, meeen, jag har faktiskt en jävla massa annat alldeles underbart att läsa under tiden. Just nu håller jag ju på att läsa Harry Potter böckerna. :D 

När jag har skrivit klart här ska jag ta en dusch, och sen blir det att tända lite ljus och mysa ner i sängen med barnen, och så ska vi (eller jag, haha) fortsätta titta på Game of thrones. :D På tal om det så använder jag mitt vardagsrumsbord som typ nattduksbord och dator/bänk (använder ju datorskärmen som tv just nu), typ. Jag tycker att det ser förjävligt ut faktiskt, men det är ändå mest bekvämt och effektivt för tillfället. Det får vara såhär tills jag får hem min nya tv, det kan ju dock ta allt ifrån typ en vecka till ett år, så.. ja... haha! 

Fuck you, puss och kram, hörs när vi hörs.❤


Asnöjd med håret iallafall haha