Jag går sönder inombords - att skriva en konversation

Hej. Jag kom precis ut ur duschen, sitter här och försöker hålla mig vaken typ... jag hade egentligen helst bara gömt mig under mitt täcke och stannat där. Föralltid. Jag hade egentligen inte tänkt uppdatera alls här idag, jag har en otroligt dålig dag, och jag hade fan den värsta natten på lääänge inatt (kunde inte sova, hade ångest direkt från helvetet, tänkte på en massa saker som jag inte borde tänka på, oroade mig över massa annat, kände mig ensam och något övergiven, var sååå nära en panikattack osv osv oooosv). Det är så att jag ta mig fan blir gråtfärdig nu när jag sitter här och skriver och känner efter, och då är det fan illa. Jag gråter vanligtvis inte över mina egna grejer, jag brukar spara mina tårar till sorgliga (eller allt för lyckliga) filmer typ, av någon okänd anledning känns det mer OK att gråta till film än typ... ja, såhär. Jag kom hem ifrån jobbet vid fyra idag tror jag, ställde mig och lagade mat (tatismos med chorizo och skagenröra), åt typ två jävla gafflar innan jag insåg att jag inte har någon matlust alls och fick slänga skiten. :/ 

Jag skulle som sagt egentligen inte uppdatera alls här idag. Jag är inne i en period där jag typ funderar på att låsa bloggen (insta osv) och bara skita i allt det här. Men, jag satt och skrev en privat konversation, och tänkte att jag behövde en snabbis här ändå. Ni kanske undrar vad jag menar med att skriva en konversation... 

Jo, såhär är det. Det händer ganska ofta att jag känner (att jag blir ledsen eller arg, ibland även typ aslycklig) över såkallade ''småsaker'', och att jag inte kan med att prata om det för att jag känner mig dum för att jag känner så mycket, så jag typ kör med mitt ''brave face'' och försöker låtsas som ingenting, jag pushar bort det jag känner samtidigt som jag verkligen känner att jag går sönder inombords för att jag inte får ut det som desperat behöver få komma ut. Jag känner typ att ingen riktigt förstår eller vill höra det jag har att säga ändå, så why bother? Ibland skriver jag då en konversation istället, alltså att jag skriver att någon (oftast en specifik person) exempelvis frågar mig vad som är fel, eller hur jag mår, eller varför jag är ledsen och sen försöker jag svara på det. Jag skriver alltså, och lite låtsas som att jag får sagt allt jag vill ha sagt (och att personen hör det jag vill att den ska höra, och de ''tar det bra'' och är validerande, alltså motsatsen till hur det skulle gått om jag faktiskt pratat om saken typ). 

Ursäkta detta känsliga och något veliga inlägg, men det är en sån dag idag. Vi hörs. 


Ps; Jag beställde den där kappan  förut, det blir en födelsedagspresent till mig själv. Tänkte att jag kanske skulle bli lite glad då, men det hjälpte inte riktigt. Inte idag. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: