Fredags snabbis

Hellooo, då var det äntligen fredag! Här kommer en snabbis. Jag har typ ganska mycket som måste göras på kort tid, så jag känner mig ganska stressad faktiskt, men den här snabbisen känns faktiskt ganska viktig ändå.

När jag har skrivit klart här måste jag iallafall städa lite, och ordna med kaoset jag ställde till med här för ett par dagar sedan... sen ska jag ta en dusch och sådär, sen måste jag ta tag i en hemuppgift till DBT:n sådär i sista sekund, och sedan ska jag iväg på ''tvångsterapi'', haha! När jag kommit hem därifrån blir det att vänta på André typ... och tiden går så långsamt här, så det kommer ju kännas som att jag väntar i typ tre år (fast det egentligen bara är någon timme typ), haha! :(( Jag har för övrigt världens träningsvärk på G i benen efter gårdagens thai/kickboxning på House - det var mest fokus på lowkicks och front/pushkicks igår, hihiii! Jag ääälskar att pushkicka (men hatar att ''ta dem'' haha).🙈🙉🙊

Igårkväll när jag gick och la mig hoppade Zeke upp i sängen och mysade ner sig, för första gången sedan han blev sjuk (augusti 2017). Och sen låg han och Ziggsson med mig i sängen hela natten. Det var asmysigt, fast jag var lite lowkey orolig över hur det skulle gå när han väl bestämde sig för att hoppa ner... han sov som sagt med mig hela natten, men sen när han väl hoppade ner imorse så gick det inte så bra. :(( Först verkade han vara lite rädd för att hoppa ner, ungefär som att han var ''höjdrädd'', och sen när han väl hoppade så ramlade han ner i golvet med en smäll. Mammas bebis! :(( Han skadade sig inte, som tur var, men fatta hur illa det kan gå av såna här ''småsaker'' (när man inte har någon balans menar jag)? Även om Zeke mår bättre nu så betyder inte det är att han frisk. Det är liksom en hjärntumör, någonting som trycker på hans hjärna, det påverkar honom självklart på många sätt (exempelvis dålig balans, att han har svårt för att förstå kommandon som han annars förstod direkt osv). Det är faktiskt egentligen inte så jävla konstigt att man blir orolig och lite överbeskyddande... så låt mig. 

Men, det var allt för nu, nu måste jag sätta igång med mitt här. Vi hörs på söndag, troligtvis.❤

 
Jag ääälskar de här tre bilderna på Zeke (augusti 2016), han är så jävla fin min bebis!♡ 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: