The comeback

Jag kom precis ut ur duschen, och innan dess var jag på House och tränade thaiboxning. Jag var hemma lite före klockan åtta förut, och det känns som en asbra tid att komma hem faktiskt. Thaiboxningen är för övrigt 17:00 till 18:15, tisdagar och torsdagar (och vissa söndagar). Jag tänker typ att det kommer att passa perfekt sen när jag börjar jobba igen... 

Jag har iallafall varit vaken och igång typ non stop sedan klockan 06:45 imorse, nästan iallafall. Jag började dagen med att tvätta en massa, var på ica och handlade, åt frukost (keso med hassel och valnötter), och därefter blev det DBT (individual). Det gick asbra idag, tycker jag. Det blev väldigt jobbigt där ett tag dock - han grävde i mig (och mina känslor som jag inte vill känna, typ), jag fick känna mig både arg och ledsen typ, men det gick fan asbra ändå. Idag var det mest fokus på thaiboxningen och mitt jobb typ. Massa stora framsteg och sånt, så det känns bra. 

Jag jobbar ju för övrigt på mina rutiner just nu. Det har gått helt OK bra tycker jag, det är liksom lite segstartat, men nu har jag ändå börjat ta tag i det där ordentligt. Men jag tänker ju egentligen väldigt mycket längre än så. Om jag får som jag vill så börjar jag jobba igen snart, typ tre dagar i veckan, vid sidan av terapin. Drömmen hade ju varit att få göra GMU (grundläggande militärutbildning) i tre-fyra månader och sedan fortsätta med DBT:n och jobba vid sidan av. Men men, vad är en bal på slottet?💔 Jag försöker i vilket fall som helst tänka lite på hur mina veckor kommer att se ut när jag väl börjar jobba igen. Det blir att jobba måndag, tisdag och torsdag, DBT grupp på onsdagar, DBT individual på fredagar, thaiboxning tisdag och torsdag, och sen känner jag att jag väldigt gärna vill ha ''öppna helger'' så att jag kan vara med André om det går typ...

Thaiboxningen idag gick riktigt fint tycker jag, möttes av en gammal coach (skriver så för att han varit min coach tidigare osv) med världens smile och ''gör du comeback nu!?'' så fort jag kom in, fick träffat ett par andra gamla bekantingar och sådär med, och själva träningen var hur skön som helst. :D Vi började med att ta död på mina ben, följt av en massa teknik, teknik, teknik, precis som jag vill ha det just nu. :)) 


Det känns för övrigt helt sjukt att jag nu har jobbat med DBT i fan snart nio månader. Jag skriver för övrigt ''jobbat'' för att ordet ''gått'' inte passar in alls, det är fan så mycket tyngre än så, bara så att ni vet det liksom. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv, vissa dagar har jag verkligen inte haft någon lust alls (men jag har kämpat med det ändå), vissa dagar har jag mått så dåligt att jag känt att det fan inte hjälper alls, andra dagar har jag mått så bra att jag känt att jag inte ens behöver DBT mer. Jag har en bit kvar att gå, so close but yet so far away, men fan va långt jag har kommit ändå. Och, att jobba med DBT:n har gett mig (ger mig) en helt ny typ av mening med livet, plus att det gjort så att jag har någonting att se fram emot typ varje vecka. 

Men nu är jag fan helt slut, så jag ska göra mig redo för sängen nu tänkte jag. Imorgon är det fredag. Och vet ni vad? Jag känner mig pirrig som fan faktiskt, typ som ett litet barn natten före julafton!♡ Mildamatilda. Bara så att alla vet det liksom. Ha en fin kväll, vi hörs när vi hörs.♡

Ps: Ursäkta veligt inlägg, jag har skrivit lite på det här till och från hela dagen, plus nu då, men jag orkar verkligen inte renskriva så det får bli såhär så länge. Kommer troligen att få skriva om hela jävla skiten imorgon, plus att jag troligen kommer att dela med mig av en mycket läsvärd artikel också.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: