Ett långt och fan så känsligt inlägg

Hello. Jag vill börja med att förvarna er för att det här kommer att bli ett mycket långt, och fan så känsligt inlägg. It's been a rough day, men samtidigt så har det varit en asbra dag faktiskt.

Jag har spenderat större delen av dagen med att försöka tänka på annat, försökt förbereda mig mentalt för kvällen, samtidigt som jag försökt vara i nuet och inte tänka. Jag har inte gjort något speciellt under dagen egentligen... jag har varit och handlat, vid lunch var jag uppe hos storebror en stund och hängde med honom och J en liten stund typ, jag har småstädat lite här hemma, lyssnat på creepypodden, packat min väska osv. Just det, jag fick mitt paket från h&m idag också. Jackan passade perfekt, vilket känns hur bra som helst. Jag har varit ute efter en ''skinnjacka'' (fake) som passar i flera år, men har aldrig hittat någon som faktiskt är i min storlek, de har alltid varit något för stora typ. Nu är jag typ aslycklig. Byxorna och balconettebh:n passade också. :) 

Klockan 15:50 satte jag mig på bussen och drog iväg mot Hisingen och House för mitt första thaiboxningspass på typ tio månader, lyssade på musik och försökte att inte oroa mig och tänka för mycket. 

Jag har ju haft väldigt blandade känslor kring att börja igen, jag vill verkligen det här, men det känns verkligen sjukt jobbigt med den ''sociala biten'' eller vad fan man ska säga. Jag har verkligen svårt för nya människor och nya situationer om jag är ensam. Det känns inte bra alltså, inte någonstans. Eller, det är egentligen inte ''att vara i en ny grupp'' som är problemet, det har jag lärt mig att hantera helt OK bra faktiskt. Det känns även bättre eftersom att jag känner coacherna, jag har ändå tränat där till och från under tre-fyra år osv, men alltså... 

Det är mer en specifik grej, eller situation, som händer där och då, som är problemet... en grej som känns väldigt mycket svårare att hantera än ''bara en ny grupp'' dvs. Det känns väldigt känsligt just nu, så jag vill gärna inte skriva ut här precis vad det är jag menar. Men det har iallafall känts stort nog för att stoppa mig från att göra det här, det här som jag egentligen verkligen vill, det här som jag verkligen älskar att göra. Då är det fan illa. Men, jag tog mig dit, och jag satte mig i den där situationen, och jag vann mot mig själv. Det är någonting jag kommer att behöva kämpa aktivt och medvetet med i ett bra tag framöver, för att ''vänja mig''. Jag kommer att behöva gå igenom det där varje jävla gång jag går dit. Men jag ska fan göra det här, jag ska vinna över mig själv, och en vacker dag, när det känns lite bättre med ''situationen'' så lovar jag att skriva om vad för situation det är.

Caroline fick till ett bra tal för ett par dagar sedan, som faktiskt bet på mig. Jag sa någonting i stil med att jag kanske skulle börja träna thaiboxning igen, och hon svarade med att säga någonting i stil med att ''Nej, inte kanske; du ska börja igen, för att du är så jävla duktig. Jag vet att det är svårt, och jag förstår vad som är svårt (det där är en mycket viktig detalj), men du klarar det här, fast det är tungt.'' Typ så iallafall. Plus att André varit ganska bra på den fronten med.♡

Jag bestämde mig för att börja köra med nybörjarna istället för fortsättarna (där jag egentligen bör vara, eftersom att jag ändå kört ett tag). Det är ju som sagt den sociala biten som är prolemet, precis som det alltid har varit, och därför kändes det bäst att börja med nybörjarna, för att det hade känts väldigt dumt att hoppa in i en grupp som redan är, om ni förstår vad jag menar. Jag har dock absolut ingenting emot att köra med nybörjarna, jag tänker att det är bra ändå, att få börja om, slipa ordentligt på teknikerna och sådär. :) 

Så, om man bortser ifrån den där jobbiga biten... det gick hur bra som helst, och det kändes så jävla fint att vara tillbaka. Nu är jag helt uppe i varv, och så jääävla stolt över mig själv, och ja... fan va bra jag är!!! Nästa pass är på torsdag, och då är det precis samma sak som gäller: jag måste ta mig över det där (för mig) stora jävla hindret, kriga och vinna över mig själv, och sedan köra på and do what I love typ. Det fixar jag, det känns väldigt värt, hur tungt det än känns.

Nu ska jag gotta till det med lite popcorn med ''för mycket'' smörkrydda, titta på någon film och sen är det creepypodden och nana som gäller. Vi hörs när vi hörs.❤


En screenshot på det enda fotot jag tagit idag, en snap till Caroline, på väg mot House (med en fin André-bubbla i ena hörnet)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: