Let there be light

Godkväll. Jag kom typ precis hem ifrån House (thaiboxningen). Det var ett riktigt välbehövligt, men så sjukt jävla jobbigt pass idag alltså, fyset var fan inget att leka med. Men det kändes riktigt bra, fast jag dog lite - precis som det ska vara. Alltså tänk er en nyfödd häst-bebis, visualize, tänk nu på den här häst-bebisens första steg ever (titta på den hääär bilden)... så känner jag och mina ben sig just nu, haha!

Jag fick mycket positiv feedback idag, och det kändes huuur bra som helst - fin hållning (mitt stand, min guard osv), bra tempo, bra slag/teknik osv, hihi! En annan sak som kändes väldigt bra idag var att jag körde med en person som aldrig har kört innan, så jag fick typ ''smygcoacha'' lite med, haha! ;D Det hade varit hur kul som helst att arbeta som någon typ av coach/träningsinstruktör alltså... 

Jag var för övrigt trött och kände mig ganska väldigt nedstämd på vägen dit, så jag var liksom inte taggad alls, jag ville typ hem, stänga av min fon och gömma mig under mitt täcke resten av veckan, så jag fick bråka lite med mig själv... men jag vann den fighten och tog mig dit trots att det tog emot. Vilket på efterhand självklart känns hur bra som helst. Ja, det är mycket med thaiboxningen som känns ''hur bra som helst''. Alltså, ni förstår inte hur lycklig jag är över att vara tillbaka!


Jag började iallafall den här dagen lite efter nio imorse. Jag vaknade till, tänkte vända mig om och sova vidare, men insåg att det fan var bra fotoljus här i lägenheten, så jag typ flög upp ur sängen och jäktade sönder för att hinna ta ett par bra foton innan det där perfekta ljuset som bara morgonsolen genom mina plisségardiner kan skapa försvann igen... jag hann fan ta ett par bra foton på boken. Annars har jag faktiskt inte gjort någonting direkt speciellt idag, jag har småstädat lite och sådär. Och så har jag faktiskt ätit tacos, en romantisk taco-middag med mig själv och lite tända ljus, haha! :/ 

By the fucking way... för ett litet tag sedan gick mina älsklings-mysbyxor sönder, det var mina ljusgrå pyjamasbyxor i flanell, det var typ slitage (eftersom att jag använde dem typ hela tiden) och blev två väldigt stora hål i röven. Mitt hjärta gick sönder lite... mina älskade pyjamasbyxor. Jag älskar dem, vi har gått igenom mycket tillsammans, och de är så nedrans jävla fina och mysiga (enligt mig då, och här är det bara min åsikt som räknas). As I said, mitt hjärta gick sönder lite. Jag köpte ett par nya pyjamasbyxor (också i flanell, fast i en annan färg typ), men vägrade slänga de gamla... jag känner mig inte redo att göra mig av med dem än, och sen visade det sig att de nya byxorna inte ens var i närheten lika bra som mina gamla... :(( Så, för ett par dagar sedan bestämde jag mig för att försöka sy ihop hålen i röven, och det såg faktiskt helt OK ut, typ dag ett och två, sen när jag hade använt dem en stund gick stygnen typ upp, så det ser lite annorlunda ut för tillfället. Jag personligen tycker att det är charmigt såhär faktiskt, haha! Men jag ska piffa till stygnen lite sen, men sen får det faktiskt vara så... jag vägrar göra mig av med dem, tills dess att jag hittat ett par typ precis likadana. Så det så! 

Nu ska jag ta en mycket efterlängtad och lång dusch (med ett iskallt avslut), och sen blir det nog fan bara att halvtitta på typ Svärdet i stenen (en av mina absoluta favoritfilmer) och sova typ. Jag är så jävla trött. Vi hörs.♡

Ps: Jag publicerade första delen i mitt borderline-projekt här i morse, om ni klickar hääär kommer ni till det inlägget. In och läs nu för fan. 


This morning - helt jävla nyvaken, men äääntligen lite ljus