En värre version av mig själv (som jag lämnar bakom mig)

Hejsan. Nu är det alltså 2018. Jag mår inte så bra just nu, och jag tänkte skriva lite om varför... det blev inte alls som jag tänkt mig, och ville, igår. Jag blev lite ''grupptryckt'' och drack alkohol faktiskt. Inte asmycket, men tillräckligt mycket för att jag skulle bli onykter och få det som kallas för ''poor judgement''. Jag satt iallafall där och bråkade lite med mig själv en stund (tyst, i mitt huvud) om det här, och av någon dum och okänd anledning kom jag fram till att jag faktiskt kunde ta ett par glas, men då skulle det fan vara sista, och då skulle jag helt och hållet lämna henne (onyktra jag) bakom mig, i 2017. Efter att ha tagit detta beslutet, med den tanken i bakhuvudet, så kändes det helt OK bra ändå, där och då. 

Jag var som sagt uppe hos storebror, och vi hade det trevligt, spelade sällskapsspel (bland annat chicago och något frågespel, som jag för övrigt vann), vi babblade på om allt möjligt, stod på balkongen och tittade på raketerna vid tolvslaget, osv osv. Där och då kändes det helt OK bra faktiskt. Men där och då, på balkongen vid tolvslaget, tog jag kvällens andra jävligt dumma beslut, och det gick så fort att jag knappt ens hann tänka. Jag tog ett par bloss på Lillys cigarett. Det blev ett äckligt feströk, ett asdumt misstag från min sida (precis som med alkoholen), men jag slutade faktiskt ändå röka i maj, och så är det. Detta var med samma mindset som med alkoholen - jag gör det här bara för att... ja, vad fan ska man skriva. Jag skulle vilja säga att det var ''för gammal vänskaps skull'', för att det är ännu en äcklig ovana som jag helt lämnat bakom mig, där i det året typ. Inte för att det är någon bra ursäkt, till något av det ovanstående, men det är ändå så det är. Det är liksom inte menat som en ursäkt. 

Jag tror att jag var hemma lite efter fyra på morgonen, och jag mådde asdåligt. Jag mådde fysiskt illa, troligen på grund av alkoholen och röken som jag inte alls är van vid längre, och jag mådde psykiskt dåligt, hade ångest från helvete och sånt, mest för att jag var besviken på mig själv. Jag satte mig iallafall i duschen, och fastnade där. Jag satt där väldigt, väldigt länge, blundade, tänkte på hur besviken jag var på mig själv, och försökte börja bearbeta. När jag väl duschat färdigt så blev det sängen direkt. 

Jag vaknade vid tio förut, inte bakfull eller så, men typ lite överfylld med skam och ångest. Jag vill egentligen bara gömma mig under mitt täcke och stanna där, skämmas för att det blev som det blev igår, vara besviken på mig själv, älta och må dåligt typ. Men, jag tänker faktiskt inte göra det... det jag ska göra nu är att jag ska agera mot känslan (it's a DBT thing), det är då att jag inte gör det jag känner att jag vill göra (gömma mig under täcket) och istället faktiskt gör någonting bra. 

Det första jag måste göra (och redan har gjort) är att erkänna misstaget för mig själv, sen finns det någonting (another DBT thing) som kallas för radikal acceptans. Jag måste helt och hållet acceptera att det blev som det blev igår, att jag gjorde som jag gjorde igår, för det finns absolut ingenting jag kan göra åt det nu ändå. Det som är gjort, är tyvärr gjort. Jag kan liksom inte gå tillbaka i tiden och lyssna till rösten inom mig som typ fucking skrek på mig att ''Nej, Sabina, det här är ingen bra idé, och du kommer bara att må värre sen, osv osv...'', jag valde att inte lyssna på mig själv, och så är det. Jag har varit arg, besviken och ältat så det räcker nu, så nu släpper jag det här (och allt annat som inte är bra för mig) i dåtiden. 

Och efter den radikala acceptansen kommer det bättre (förbättringen). Jag som alltid (eller ah, de senaste åren iallafall) kallat mig själv ''deltidsnykterist'' känner mig nu helt färdig med alkohol. Det har jag egentligen också känt väldigt länge, men det känns ändå annorlunda nu. Igårkväll (och natt) kände jag verkligen att det här är inte jag, att jag verkligen inte vill vara den här människan, jag har vuxit ifrån henne (mitt onyktra jag) och det här är fucking fel. Jag vill inte röka, snusa, eller dricka alkohol faktiskt. Alls. Och nu är det så. Jag ska lyssna på mig själv, och avstå från allt det ovanstående, för min egen skull. Jag tycker inte om mig själv när jag är påverkad, precis som jag känner gentemot andra som är påverkade. Det känns som rent jävla äckel, på riktigt faktiskt. 

Nu ska jag (agera mot mina känslor), fixa med lite sötpotatispommes, sen ska jag småstäda lite här, börja jobba lite med mina nyårslöften/mål (som ni kan läsa om i förra inlägget), jag ska jobba lite ((mentalt)) med min radikala acceptans, kanske ta tag i en hemuppgift till DBT:n och titta på lite film. Det blir att titta på Misery (Lida) och någon gammal barnfilm. Sen ska jag nana tidigt, jag är väldigt trött idag och klockan ringer tidigt imorgon. Det känns för övrigt viktigt att tillägga att jag faktiskt mår lite bättre nu efter att ha skrivit det här inlägget, och efter att ha pratat lite med André.♡ Men det var allt för nu, vi hörs när vi hörs, och gott nytt år på er.❤

 
Ett par minuter efter tolvslaget, kaoset (!) 


Två sista foton tagna 2017, ett snöigt och fint Borås i lördags, det var så nedrans mysigt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: