Borderline personality disorder - part I

Jag tänkte skriva om lite Borderline. Borderline är det engelska ordet för Emotionellt instabil personlighetsstörning. Just nu är jag helt inne i boken I hate you don't leave me - understanding the borderline personality (för typ fjärde gången). Borderline är omöjligt att helt förstå sig på, även för mig som faktiskt är en borderline person... men, jag har tänkt skriva en del om saken. Det kommer att komma en rad med inlägg med ett ''borderline tema'' - Min egen översättning av delar av boken, mina egna tankar, känslor och erfarenheter osv. Personligen så tycker jag att det här är ett väldigt fascinerande ämne. Det här betyder väldigt mycket för mig, och det känns väldigt bra för mig att lägga ner tid på det här, det känns som att jag verkligen gör någonting som är meningsfullt. Det här blir första inlägget, det blir något av en introduktion (*drumroll).



Borderline är och förblir en sjukdom som förvirrar allmänheten och förskräcker de professionella. Borderline-personen är patienten som psykologer och terapeuter fruktar mest, och många vet inte ens hur man ska behandla henne. Som Marsha Linehan, expert på BPD säger - Borderline personer är psykologernas version av en tredje gradens brännskada, de har ingen ''emotionell hy'', minsta beröring kan leda till enorm smärta. En borderline-person lider av en slags emotionell hemofili (blödarsjuka); om du sätter en nål mot hennes ömtåliga hy så kommer hon att förblöda (känslomässigt).

Borderline innebär ett stort lidande för de drabbade, och kommer också att involvera omgivningen i hög grad. Som med andra personlighetsstörningar ska tillståndet gå att spåra åtminstone till tonåren och orsaka kliniskt signifikant lidande och funktionsnedsättning. Orsakerna till borderline är inte helt klarlagda men de flesta forskare anser att det rör sig om eventuellt ärftliga sårbarhetsfaktorer som i kombination med ogynnsamma uppväxtvillkor och traumatiska händelser formar de här dragen. Även om några personer med diagnosen inte har en klart belagd bakgrund av psykiska och fysiska (ibland sexuella) övergrepp, och rentav vanvård, är det ändå en väldigt påtaglig gemensam faktor.

Det mest påtagliga hos borderline-personen är de dramatiska svängningarna i måendet och humöret. Känslorna kan svänga mellan att hon ser allt som underbart till att hon tycker att allt är nattsvart och hon ser inte nyanserna där emellan. Hon agerar och tolkar omvärlden utifrån den känsla som för tillfället är starkast. 

Borderline-personen har en ständigt närvarande tomhetskänsla, liksom svårigheter att behålla en känsla av en stabil identitet. Relationer till andra präglas också av detta. Det är vanligt att hon upplever en stor tomhet inom sig, som andra kanske har svårt att se eller förstå. Hon känner sig ensam, utanför och missförstådd. Borderline-personen kan ofta uppleva overklighetskänslor (depersonalisering, dissociativa känslor osv). Känslorna kan ofta vara svåra att förklara, men det innebär att man upplever sig själv eller det som händer som overkligt eller att det som är inte riktigt angår en. Ibland kan det kännas som att hon inte ens finns, ibland kan det kännas som att hon står utanför sig själv och ser på sig själv eller som att någon annan ser genom hennes ögon osv. Jag har lärt mig, både tack vare DBT:n (dialektisk beteendeterapi, som jag håller på med pga min borderline) och tack vare erfarenhet att jag faktiskt ofta undermedvetet '*väljer'' att känna sådär (typ istället för en annan känsla som jag känner men ''inte får'' eller kan känna, exempelvis sorg). 


Borderline-personen saknar känslan av en riktig identiet. När hon ska beskriva vem hon är, är det vanligt att hon ritar upp en väldigt förvirrad och motsägelsefull självbild. Verkliga eller befarade separationer upplevs som starkt ångestframkallande och undviks därför med alla medel. Inte sällan leder också separationsupplevelser eller andra motgångar till hot om självmord och dylikt.

Sammanhängande perioder av belåtenhet är främmande för borderline-personen. Kronisk tomhet finns konstant inom henne - ofta blir det för mycket och hon hanterar detta med självdestruktiv impulsivitet (genom t.ex självstympning, droger, hetsätning, svält, shopping sprees, sexuell promiskuitet osv). Hon kan försöka ta sitt liv på grund av just detta, men inte nödvändigtvis med viljan att dö - utan för att känna någonting, och för att känna att hon faktiskt lever. Självdestruktivitet och självmordsbenägenhet är väldigt vanligt bland borderlines - 70% av borderlines har någon gång försökt ta sitt liv. Statistik visar att 20% av alla borderlinepatienter dör som ett resultat av självmord. Om en patient har borderline-störning i kombination med missbruk är risken för självmord så hög som 60%. Missbruk och beroende är en väldigt stor riskfaktor hos borderline-personen. Återkommande stark ångest och nedstämdhet gör att man lätt lockas att ”självmedicinera” med alkohol, droger och överdoser av läkemedel.


Det känns väldigt viktigt för mig att tillägga att alla med borderline är olika - precis som ''normala människor'' eller personer med någon annan diagnos. Och man är inte bara sin diagnos. Jag är inte bara borderline, trots att jag är borderline. Jag är inte heller ''en typisk borderline'', men jag är så jävla speciell, och det är faktiskt OK. Jag kan en del stora fördelar med mig själv (som borderline-person), jag har många fina (och ovanliga) personliga egenskaper. Mina känslor är en av de stora fördelarna, men det är så jävla svårt att förklara, men när jag känner typ kärlek och lycka så känns så jävla stort. Ibland för stort. Jag kan bli så otroligt jävla stark, jag kan bli otroligt jävla lycklig och jag kan älska så jävla starkt. Det går inte ens att förklara styrkan i mina känslor, varken de fina eller de hemska...

Ett sista och tungt vägande citat från boken: ''Med dess extrema känsloläge och beteende, är borderline-personen både den bästa och den värsta mänskliga karaktären'' - det är precis vad jag alltid har sagt, och vad de som faktiskt känner mig på riktigt säger. Jag är definitionen av bittersweet (bitterljuv). Jag är verkligen alldeles underbar, med ett stort ''men''.

I hate you, don't leave me - understanding the borderline personality 
 
Skrivet 130317, framflyttat och uppdaterat 300118. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: