Psykologen gräver i mig, och filmkameran ser allt

Hej. Jag tänkte börja med att skriva lite om fredagens DBT (terapi) då. Well, det där var utan tvekan den värsta sessionen, än så länge. Inte för att det gick dåligt, för det gjorde det inte, men det kändes inte bra alls. Min psykolog hade som uppgift att typ gräva i mig (mina känslor kring ett för mig väldigt känsligt ämne). Det var väldigt otrevligt, han ville få fram dessa känslor (sorg, ångest, aggression, oro osv), jag tyckte inte om hans grävande alls men jag försökte samarbeta, jag blev så jävla arg (mest på mig själv, lite på honom), och den där jävla filmkameran gick fan på mina nerver under hela jävla sessionen.

Jag har ingen bra kontakt med mina känslor, och jag har väldigt svårt för att sätta ord på dem. Jag skjuter väldigt gärna undan alla obehagliga känslor om jag kan (sorg, oro, ångest, rädsla, irritation osv, ibland även bra känslor), för att jag av någon okänd anledning ofta tänker att jag inte ens får känna och ha mig. Det är en inlärd grej i mig, typ, som jag har ''lärt mig själv'' pga min borderline. Jag har väl hållt på sådär i långt mer än halva mitt liv, eller, det har utvecklats under åren, och det är visst någonting som vi ska jobba med att ändra på. Psykologens grävande igår var tydligen ett sätt att jobba på just det där, och det var bara början. Fucking fuck. Och så skulle det där grävandet tydligen vara bra för lite annat med, men det är saker som jag själv har svårt att förstå och se just nu. Men iallafall, jag hoppas innerligt att allt det här är förhoppningsvis värt det i slutändan.

En sak som jag måste skriva ner och komma ihåg till nästa session med bara honom (och filmkameran haha) är att jag måste fråga om jag får lov att typ... hm, bli sån där som jag blev i fredags, och även berätta någonting i stil med att jag är jätte rädd för att de ska kasta ut mig, bland annat för att jag gärna inte ''känner efter'', har svårt för att förklara hur det känns pga det, osv osv. Det här är egentligen en väldigt onödig rädsla tror jag, men det är viktigt att ta upp det ändå, för det känns ju liksom på riktigt, eller vad fan man ska säga. Plus att jag måste komma ihåg att ta upp en grej om mitt ena syskonbarn också. Men, nu känner jag att jag har skrivit klart om min terapi och allt det där för idag.
_______________


Jag har börjat se om hela Game of thrones, för ungefär sjätte eller sjunde gången, och jag har typ precis börjat titta på säsong två (det finns sju säsonger). Den här serien är fan bäst. And as I said before; delad förstaplats med Vikings. Fatta att jag har hela fem underbara säsonger kvar att se på nu!?😍😭 

Jag vill för övrigt verkligen läsa Game of thrones böckerna. Jag kan bara tänka mig hur jävla bra de måste vara. Men jag har ju min boklista (en lista med böcker som jag helt enkelt bara måste ge mig själv, typ). Högst upp på den listan står just nu Game of thrones, Sagan om isfolket I-IIII, Den forna seden, Asatru, Svenska folksägner och Me before you / after you. Det känns så jävla viktigt. Men det lär ta ett tag innan jag har dessa böcker i mitt lilla bibliotek, och det känns väldigt tråkigt, meeen, jag har faktiskt en jävla massa annat alldeles underbart att läsa under tiden. Just nu håller jag ju på att läsa Harry Potter böckerna. :D 

När jag har skrivit klart här ska jag ta en dusch, och sen blir det att tända lite ljus och mysa ner i sängen med barnen, och så ska vi (eller jag, haha) fortsätta titta på Game of thrones. :D På tal om det så använder jag mitt vardagsrumsbord som typ nattduksbord och dator/bänk (använder ju datorskärmen som tv just nu), typ. Jag tycker att det ser förjävligt ut faktiskt, men det är ändå mest bekvämt och effektivt för tillfället. Det får vara såhär tills jag får hem min nya tv, det kan ju dock ta allt ifrån typ en vecka till ett år, så.. ja... haha! 

Fuck you, puss och kram, hörs när vi hörs.❤


Asnöjd med håret iallafall haha 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: