Kroppsångest, och ett svårt beslut

Hello. Jag måste självklart börja med att nämna det här underbara jävla vädret. Det har åskat och regnat här hela kvällen, så jäävla underbart!😍☔ *highpitch kurrande!!!   Ärligt talat så är jag lite rädd för att det ska bli strömavbrott dock, haha, då hade jag fan dött lite, jag har faktiskt råkat ta slut på mina värmeljus. Det är så ju myysigt, jag känner nästan att jag måste ha värmeljus på kvällarna under hösten och vintern, så det går åt en del här, haha... :) 


Jag vaknade iallafall vid halv nio imorse, av mig själv, så jävla skönt! :D Det blev dock att ligga kvar under täcket i ett par timmar, och så kan jag ha råkat somna om också... men ändå. Jag har mest tagit det lugnt idag faktiskt, men mellan det lugna så har jag ändå fått lite gjort, jag har tränat, tagit en liite längre promenad med Zeke, skrivit massa om en intressant hemuppgift som jag har till DBT:n just nu och så har jag varit och handlat med mamma. :) 

På tal om träningen... imorgon blir sista dagen med blandad fokus / lite chill träning, eller vad fan man ska kalla det, och sen blir det att följa nya schemat, som jag inte ens har skrivit än iofs, haha! Det blir att ta tag i det ikväll, och det kommer att se ut ungefär som det jag visade upp igår, fast ändå lite mer variation, och fler sets, typ. Plus att jag egentligen vill få in mina yoga-grejer på schema och mitt hopprep på schema, haha, men vi får se hur det blir. :) Har för övrigt en del kroppsångest just nu, vilket är typ asjobbigt, men det ordnar sig. :/ 

Och på tal om jobbiga grejer. Zeke ramlade ner för lilltrappan här utanför idag igen. :( Det är liten trappa med typ fyra-fem trappsteg som är här precis utanför porten, vi har undvikit den där trappan och gått runt istället nu i ett par veckor då han ramlade ner därifrån två gånger precis när han blev dålig typ, han klarade sig bra båda gångerna dock. Men iallafall, idag tänkte jag att vi kan testa lite långsamt för att se hur det går (det har nämligen gått bra att gå upp för trappan), men innan jag ens hinner blinka så snubblar han ner fort som fan och slår nosen i asfalten med en hög smäll, och det var mitt fel. :( Jag typ flög ner för trappan efter honom och satte mig på marken med honom och kramades / lugnade ner honom i en minut innan jag kollade nosen på honom och vi gick in. Han fick ett litet skrapsår under nosen, men annars gick det bra, men helvete va dåligt samvete jag har. 

Okej, så... jag känner att jag måste uppdatera er lite mer läget just nu, fast jag helt ärligt inte vill. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta och av hela min själ att Zeke blir bättre snart, iallafall lite bättre. Om han bara blir lite bättre så är han ändå OK, om ni förstår vad jag menar? Men som det ser ut just nu, om han stannar där han är (varken blir bättre eller sämre) så kommer han att få somna in om ca ett halvår, tror jag, jag tror att jag har bestämt mig om det. Det är utan tvekan det svåraste beslutet jag någonsin ens behövt tänka över, och jag vill faktiskt inte ens.💔 But as I said, jag hoppas att han blir lite bättre iallafall, för isåfall behöver det inte bli så. Men det är allt jag har att skriva / säga om saken faktiskt, så snälla ni, fråga inte ens. 

Men det var allt för nu känner jag, vi hörs.♥


Bjuder på ett foto på musen 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: