The butterfly effect, och ryck i äggstockarna

Hello, jag kom precis ut ur duschen, som alltid typ. Jag kom hem för en liten stund sedan, jag har varit ute på ett litet äventyr. Jag har spenderat större delen av dagen under täcket i soffan typ, och jag har nog inte mått så bra... sen ringde Caroline lite från ingenstans och så blev jag lite halvt utdragen av henne och Benyamin - det blev att dra ut till Frölunda torg och umgås lite. Det var hur mysigt som helst.❤ Vi gick runt i massa affärer, tog en fika (jag åt en fucking räkmacka för första gången på flera ååår), flicksnackade massa och så fixade vi lite inför den lilles kalas med. På tal om det så har jag fått äran att agera fotograf på hans kalas om två veckor. :D Just det ja, en sak till, så jävla gulligt... när vi tre stod och köade i någon butik förut så fick jag ett meddelande och så kände jag mig typ så aslycklig att jag typ fick ur mig ett ganska högt kurrande pipljud och typ värsta leendet, och B blev typ asglad av det, så han fick värsta leendet han med. Så jävla sött! Jag blir fan så jävla bebissjuk av Benyamin att det på riktigt fucking rycker i äggstockarna på mig.😍😂

Jag mådde som sagt typ inte bra alls innan jag drog iväg och mötte upp de två... men ingenting hjälper mot den där tomheten, och det där som river i mig, som att spendera lite tid med nära och kära.❤ Det funkar oftast asbra, för stunden iallafall. Men nu sitter jag här igen, och fan... :(( Imorgon har jag äntligen DBT (individualterapi) iallafall, och det ser jag fram emot som bara fan, jag behöver verkligen få prata av mig lite frustration och jag har två issues som jag verkligen behöver... prata om, jobba på, eller whatever you wanna call it. 

Nu är tanken att jag ska halvligga kvar här med den bärbara i mitt knä typ hela kvällen, lyssna på creepypodden och faktiskt jobba lite med mitt jävla bloggprojekt (deadline på fredag), och skriva ner lite saker som jag inte får glömma att ta upp med psykologen imorgon, det blir nog en bra distraktion en stund. Vi hörs när vi hörs.❤ 

 

Ps till er som såg min snapstory förut; Jag ber liite om ursäkt, men jag menade verkligen allvar med det jag skrev, fast jag förstår att det kanske låter lite ''extremt'' och oförståeligt eller något, jag vet inte. Jag känner bara att... ja, sådär som jag skrev, och jag menade verkligen alla, så som jag skrev, men jag vill inte att någon ska ta det personligt heller... men jag kan verkligen inte hjälpa det (inte just nu iallafall). Av någon för mig just nu helt oklar anledning så känns det här som någon typ av butterfly effect (fjärilseffekt) - begreppet bygger på teorin om att en marginell påverkan i en del av ett system kan få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans i systemet. Exempelvis antas en fjäril som i Mexiko slår med sina vingar kunna ha en minimal påverkan på luftströmmar, så att en orkan skulle kunna drabba södra Sverige senare. Den riktigt lilla händelsen slår igenom på den stora händelsen en tid senare då denna kan betraktas såsom ett kaotiskt system.


Söndags äventyr

 
Brunnsparken by night
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vad skrev du på din snap då? Låter inte bra alls😞❤

Svar: Well, först skrev jag nästan exakt: ''Jag vill inte vara den som är den, men nu kommer jag att vara det ändå. Jag är så jävla trött på allt. Och arg. Och ledsen. Och besviken. Jag vill verkligen att ALLA lämnar mig i fred ett tag framöver. På riktigt alltså. Fan säger jag bara.''


En liten stund senare skrev jag även: ''Jag vill bara understryka att mitt ''ett tag'' betyder ett bra tag. Inte en timme eller två. Just nu känns det som att jag vill bli lämnad i fred i flera år framöver. Så, låt oss säga att jag menade att jag vill bli lämnade i fred av ALLA i ett bra tag.''
Bina Olsén

2017-10-29 @ 21:19:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: