Nattens utkast; i huvudet på en sån som jag

Hello. Så, jag kan ju börja med att skriva att det var helt omöjligt att somna inatt. Jag låg uppe och skrev typ större delen av natten. Jag vaknade klockan 08:34 imorse, av ett sms då... det kändes faktiskt väldigt bra att komma upp tidigt, trots att jag somnade så sent. :) 

Jag har typ försökt få så mycket att göra på så kort tid som möjligt under dagen, mest för att kunna sätta / lägga mig här med gott samvete sen, haha! Jag har varit och handlat, åkt massa buss och lyssnat på musik (haha), jag har städat lite och sådär, pillat lite med datorn, lekt lite med kameran, tränat (blandad fokus), duschat och så åt jag senfrukost/lunch typ nyss. :) Haha ja just det... jag fick ett sms av min granne för en stund sedan, han skrev typ ''Så du älskar när någon ljuger för dig?'', och jag bah what the f...? Det var visst så att han hade hört min musik ganska bra ute i trappuppgången, hahah! Så jävla grymt. Jag lyssnade för övrigt på Eminem's Love the way you lie, och därav frågan om jag älskar när någon ljuger för mig.😂🔫


En del av nattens utkast; 
''Jag ser så jävla många fördelar med att äntligen ha en laptop igen. För det första så känner jag mig så jävla inspirerad och har typ... mer lust, och det blir mer bekvämt för mig att skriva, och jag kan ta med mig den om jag ska iväg (precis som att jag brukar vara hemifrån hahaaa) osv. Det faktum att jag snart har en soffa igen också gör det hela så mycket bättre - i flera år har jag tänkt på hur det skulle kännas... att sitta nerkurad i min soffa med den bärbara i mitt knä, att sittligga där och skriva, med en filt, med en dämpad film eller musik i bakgrunden... det skulle kunna vara någonting av det bästa jag vet. Bara för att få skriva. För mig låter (och känns) det där verkligen alldeles, alldeles underbart. 
 
Inatt beställde jag min fucking soffa! :D Jag fick dock ångest typ direkt efter... jag vettefan hur det kommer att gå med att bära hem soffan när de väl har levererat den (om tre till åtta vardagar, typ)... jag får fan panik, haha, näe, nu vill jag inte tänka mer på det idag, det problemet tar vi när det kommer, haha! 

Det känns som sagt asfint allt det där, men... det finns ett tomrum i mig som inte går att fylla med materiella ting och romantiskt filosoferande. Det finns så mycket annat som jag drömmer om, som är så mycket större och mer meningsfullt än allt det där. Exempelvis att hitta och faktiskt ha någon att kalla sin egen, att bilda en egen familj, flytta härifrån, skaffa körkort, börja arbeta deltid, börja studera osv osv. Nu känns det dock viktigt att tillägga att det där egentligen inte är allt - jag skriver inte om allt som händer i mitt liv, och jag skriver inte om allt jag känner eller allt jag drömmer om eller vill med mitt liv. 

Nu när jag ändå är inne på lite jobbigare ting så kan jag ju skriva att det känns asjobbigt att Jonas (min psykolog) varit borta så mycket de senaste veckorna... jag förstår honom, det kan inte vara lätt att vara min terapeut (det där var för övrigt menat som ett dåligt lite allvarligare skämt, haha). Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt (eller faktiskt sagt) saker som typ ''Vart fan är min psykolog när jag behöver honom!?'', ''Tror de att jag kan ta hand om mig själv eller!?'', ''Han har lämnat (läs: övergivit) mig för att...'' osv den senaste tiden. På ett skämtsamt sätt, med en lite allvarlig underton, om ni förstår hur jag menar. 

Jag kan självklart ta hand om mig själv, men alltså... hm. DBT:n och allt som hör till är liksom det jag gör just nu som känns mest meningsfullt på något sätt. Det är jätte svårt att förklara, för terapin är fan något av det tyngsta jag har gjort, faktiskt. Något av det värsta jag har varit med om, på riktigt alltså (det känns iallafall så just då) är när han gräver i mig och mina känslor. Jag är tyvärr en jävel på att kväva mina känslor (både de fina och de dåliga känslorna, och det är otroligt psykiskt påfrestande). Att erkänna mina känslor för mig själv (och andra), och att tillåta mig själv att känna efter och faktiskt ha känslor blir / är en av mina större utmaningar med allt det här... men jag jobbar på det. 

Lite random sådär, på tal om det där jävla grävandet på individualterapin... jag sitter alltid på samma stol, vid ett fönster, och har kameran riktad åt mitt håll - på fönsterbrädan finns en kruka med någon jävla växt i, och jag vet inte hur många gånger jag sett framför mig att jag ''råkar'' flänga iväg den, och liknande scenarion, haha! Men iallafall, hur jobbigt det än är, så känns det nästan alltid lite bättre efteråt. Jag vet att jag har gjort någonting bra (för mig själv iofs, men ändå). Men det känns nästan alltid lite bättre efteråt - hur jobbigt det än kändes under tiden, för att jag vet att jag har gjort någonting bra (för mig själv iofs, men ändå).'' Jag skrev även lite om Christian Greys psyke (dock outvecklat), mitt jobb och lite privata funderingar inatt, typ. 


Men nu ska jag återgå till att pilla med bloggen faktiskt, jag vill väldigt gärna bli färdig med mitt projekt så att jag kan börja skriva på som vanligt igen... förutom vanlig uppdatering så vill jag verkligen fortsätta med mina borderline-inlägg, det känns så jävla viktigt för mig. Och jag vill göra någonting av mina typ hundratals utkast, som alla är början till något som skulle kunna bli riktigt jävla bra.❤

Ps; Jag höll förhelvete på att glömma någonting asviktigt! Det är ju för fan den nioende idag, alltså firar jag fem månader rökfri idag! :D
 

Mondays with Bina - till och från hela jävla dagen 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: