Mensbollar och ätstörningar (och annan ångestframkallande skit)

Hello. Min klocka ringde redan 06:59 imorse, men det blev jävligt sent igår så jag lät den ringa och sov vidare faktiskt. Jag satt uppe och skrev till närmare klockan tre imorse, jag påbörjade bland annat årets två mycket, mycket viktiga jul-inlägg som kommer att publiceras snart. På tal om det så kände jag mig alldeles pirrig när jag steg upp och drog undan gardinerna förut och såg att snön fanns kvar. Hihi!

Det känns som att jag typ inte gjort något speciellt alls idag, men vid närmare eftertanke så har jag nog det...  jag har påbörjat månadens storhandling, och så har jag självklart varit ute i snön med Zeke, och så har jag beställt tre av årets ungefär sju julklappar. De tre viktigaste (och bästaste) typ, från logik.se. :D Och så har jag haft DBT (individualterapi) med, självklart typ. 

Ibland känns det fan som att jag är där helahela tiden. Vilket både känns väldigt jobbigt (läs: tungt), samtidigt som det oftast på efterhand känns som att jag gjort någonting meningsfullt (för mig själv då). Men iallafall. Om man frågar psykologen så gick det nog fan typ asbra idag. Och om man frågar mig... jo, men det gick faktiskt väldigt bra, det är bara det att jag känner mig lite överväldigad nu typ. Det blev först och främst lite fokus på att jag fan har haft ett par ganska bra veckor nu (om man tittar på veckokorten), och lite fokus på maten, och sen var det mest fokus på thaiboxningen faktiskt, och en annan sak. Tanken var nog att vi skulle prata om vad jag ska göra, och hur det känns, men det blev mer att vi satt typ och halvtjafsade (på ett kul sätt) som ett gammalt gift par, haha! Men, vi kom fram till något till slut ändå. Någonting som känns jävligt stort. Jag känner någon typ av skräckblandad lycka här, haha! Men mer om det en annan dag... 

När jag kom hem blev det att träna, första passet sedan jag blev förkyld för typ två veckor sedan, därför blev det blandad fokus (lite armar, lite mage och lite ben/röv). Jag är fan fortfarande lite snuvig och sådär, speciellt när jag blir anfådd och sådär, men vafan... det kändes faktiskt bra ändå så, jag får helt enkelt ta det lugnt och ''känna efter'' ett tag. :) Och på tal om det så har jag spenderat ganska mycket tid den senaste veckan åt att planera mat. Jag har skrivit ett nytt matschema, räknat kalorier, protein och fett. 

Nu har jag tre förbestämda mål per dag - Avokado och ägg. Keso och pistagenötter. Yoghurt med fågelfrön (heter de ens så? hahaha). Plus att jag, as always, äter mina kosttillskott osv. Och så ska jag börja dricka mer vatten, jag har faktiskt redan lyckats ganska bra med det där. Jag kommer dock att ha matschemat lite öppet, tanken är att jag kommer att gotta med exempelvis frysta räkor (haha) och lite annat gott ibland med. Om det inte vore för mitt extrema samvete så hade jag fan kunnat leva på räkor. 

Men iallafall. Bara så att det inte blir några missförstånd här: jag räknar näringsvärdet för att se till så att jag får i mig tillräckligt, inte för att jag vill gå ner i vikt eller något. Tvärtom så är jag faktiskt ute efter att gå upp ett par kilo... ge mig bara en (frisk) månad eller tre med nya mat och träningsschemat så kommer jag att se ut (och känna mig) som mig själv igen. :) Jag saknar att se ut, och känna mig, som mig. Men att ''komma tillbaka'' efter en invecklad ätstörning är inte lätt. Jag har inte skrivit, eller pratat, mycket alls om det här med någon faktiskt. Jag vet att många liksom har vetat om det och sådär, men jävlar vilket känsligt ämne det har varit (och faktiskt är) för mig, trots att det egentligen är länge sedan... jag är inte ''inne i det'' längre, så att säga, men tänket finns med mig, plus att jag (typ av ren vana) äter väldigt lite. Just nu har jag, som en uppgift i DBT:n, en jävla påminnelse i fonen som vibbar tre gånger om dagen, där Jonas (psykologen) påminner mig om att det är dags att äta. Jag tror faktiskt, på riktigt, att det där 'ätstörda tänket'', på ett eller annat sätt, kommer att finnas med mig i hela mitt jävla liv, men jag får helt enkelt leva och kämpa med det. Radikal acceptans. 

Om man bortser ifrån tre saker, en sak som jag gärna inte skriver för det känns som att det låter så jävla ''cheesy'' (ja, jag menar att jag saknar honom), att jag har mensvärk (jävla mensboll!) och att jag fick lite ångestblandad stolthet av att skriva om det ovanstående så är läget fint här. But seriously though, nu måste jag fan tänka på något annat känner jag. På tal om ångestframkallande skit förresten... folk får väldigt gärna sluta fråga mig om den där jävla statusen nu med, haha! Det ordnar sig ska ni se. :) Nu ska jag iallafall ta en lång och alldeles för varm dusch, sen är tanken att jag ska hålla mig sysselsatt med mitt bloggprojekt, sådär mysigt med tända ljus, creepypodden osv hela kvällen, och så ska jag fan gotta med räkor och en burk Coca cola vanilj eller två. Vi hörs när vi hörs.❤


Morgonpromenad med Zeke (iiiiih så jävla mysigt, men brrr!!)

När man har slarvat bort sitt veckokort... haha! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: