En del av nattens utkast

''Jag har inte märkt någon bättre skillnad på Zeke sedan i tisdags (då vi var hos veterinären och han började med sina mediciner). Jag vet inte vad som menas med det än, han skulle ändå ta medicinerna i tio dagar, och vi är ju bara inne på dag sex. Eller har han blivit lite värre? Jag tror det, eller så är det bara så att jag är mer uppmärksam nu. Jag vet ingenting, och det känns så jävla tungt. 

Jag vet inte vad jag ska göra när de här tio dagarna är över, jag vet inte vad jag ska göra om hans mående inte förändras utan fortsätter precis såhär, och jag vet inte vad jag ska göra om det blir värre. Jag vill bara att han ska bli bra igen, både för hans och för min egen skull. Jag vill inte ens skriva vad jag tror här, jag vill inte ens tänka det, och verkligen inte skriva eller säga det högt, men jag tror verkligen inte att det är någon öroninflammation, det känns mer som det andra alternativet (hjärntumör). Det är helt otänkbart, ändå sitter jag här och tänker på det, ändå är det troligen det som är verkligheten. 

Jag tycker så synd om honom som han är just nu, och det gör så otroligt ont i mitt mamma-hjärta att se honom såhär... jag vet fan inte vad jag ska göra, alls. Han kan inte ha det ens såhär, och jag är rent ut sagt livrädd för att han ska bli värre. Han verkar inte lida på det sättet att han har fysiskt ont, men ibland känns det som att han kanske lider psykiskt - vissa stunder känns det som att han förstår sig på sin egen förvirring och att han typ... ja, verkligen undrar och inte förstår vad det är som händer. Han har en del andra symptom, men jag vill inte skriva om dem idag. Och det känns så hemskt elakt att inte låta honom springa lös som han alltid gör annars... han måste bli bättre. De här medicinerna måste få honom att bli bra igen.

Imorgon ska jag ringa djurkliniken i Partille och fråga dem lite om avlivning, bara för att veta precis vad som gäller (nästan exakt hur det går till, priser, kremering osv), just in case. Jag har läst på om det, jag har läst nästan allt som finns att läsa om det, och det är så jävla hemskt att ens behöva läsa på och tänka på avlivning som ett alternativ, varken för Zeke eller för katterna. Usch. Ja, näe, men jag ska iallafall ringa och fråga om det imorgon. Nu tappade jag det igen...''

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: