Creepy, emergency room and a yellow parakeet

Hello! So... the last couple of days. Jag har spenderat ganska mycket tid med Creepypodden. Jag älskar det, haha! Men fyfan jävlar i helvete va läskigt. Jag lyssnade på podden via fonen igår, nästan hela dagen faktiskt... medan jag var i Angered, medan jag var i pappas lägenhet och kollade läget (hans lägenhet var läskig utan honom där), medan jag städade, medan jag låg i badet etc. 

På kvällen satt jag här på helspänn, mitt i ett avsnitt som var förbannat spännande, och det skulle preciiiis hända något helt fuckat i berättelsen, så ringer pappa - fonen börjar vibba och det pep högt i örat på mig - jag flög upp ur stolen och skrek så högt jag kunde. Helvetets jävla fyfan säger jag bara, hahaha! Typ tjugo minuter senare lyssnade jag på ett annat avsnitt, som just då var ganska chill, jag hade precis hällt upp ett glas vin, samtidigt som jag precis hade börjat skriva en lista på vilka avsnitt som var mest skrämmande etc (på papper), så jag sitter helt inne i det här, och så hoppar Ziggy upp mitt på pappret jag skrev på. ''Aaaaaah fyfan!'' gormade jag, och lät mer som en skogshuggargubbe än en tjej, haha! Alltså... jag orkar inte. XD Stackars Ziggy blev jätte rädd och sprang iväg. :( Jag pausade podden och tröstade honom, mammas hjärta.♡

Jag har bara tre avsnitt kvar att lyssna på. När jag lyssnat färdigt på alla så tänkte jag lyssna igenom ''favoriterna'', alltså de som är bäst/värst och mest skrämmande, en gång till sen, och skriva lite om dem här / länka avsnitten. ;) Jag ska bara palla och våga lyssna på dem igen. XD


Jag började den här dagen med en iskall dusch, som för övrigt gjorde mig jävligt förbannad. Mitt varmvatten fungerade inte, sååå, jag stod där, frös ihjäl och blev mer och mer förbannad för varje sekund som gick. Fucking helvete. Därefter mötte jag upp en väääldigt gammal kompis, haha. Vi gick i skolan tillsammans här i Lövgärdet innan jag flyttade till behandlingshem, för tio år sedan, och vi har inte setts sedan dess. Vi tog en promenad runt om här i Lövgärdet, åkte till angered, tog en fika (haha) och tog en liten promenad där med. :)

Därefter var jag och Lilly på akuten i närmare fem timmar, det var mysigt faktiskt. :D Jag har varit hemma i nästan två timmar nu, tagit en promenad med Zeke och lyssnat på cp. Jag har fixat mina naglar också, och jag är galet nöjd. Det blev väldigt annorlunda mot hur jag brukar ha det (jag har ju fransk manikyr typ hela tiden). Ni får se imorgon. ;)


När jag kom hem från sjukhuset hittade jag en fågel i bur - mitt i min svale. Jag blev väldigt ledsen och arg över det här... vad är det för jävla typ som bara lämnar ett djur sådär? Hur jävla elak får man lov att vara!? Jag stod och funderade väldigt länge över vad jag skulle göra. ''Ska jag ta hem den?'' ''Vem fan ringer jag nu?''... jag ringde till djurambulansen faktiskt, och frågade vad fan jag skulle göra. Vi pratade en bra stund, och de kunde inte hämta fågeln förrän på morgonen. Jag sa åt henne att jag kunde ta in fågeln tills på morgonen då de skulle komma hit, men hon sa att jag skulle göra något annat. Jag känner en rätt så fet ångest över hennes instruktioner, men... iallafall. Hon sa iallafall att jag skulle låta fågeln vara kvar där, men kolla till den lite då och då. Stackars liten. :( Jag gick ut och kollade till den typ var femte minut, tills den plötsligt var borta, och jag fick ringa tillbaka till djurambulansen och berätta detta. Jag hoppas verkligen att det är en snäll människa som har tagit pippin. Jag hoppas fan att det var en bättre person än personen som ställde ut fågeln där från första början. Jävla idiot. Jag får ont i mitt hjärta av sånt här. Stackars liten säger jag bara. :( Pippisen. Hoppas du får ett fortsatt superfint liv.♡

Nu ska jag tända massa ljus här (om jag vågar gå in i köket och hämta nya ljus), vira in mig i mitt täcke och fortsätta lyssna på Creepypodden med lite Black tower, igen. Iiiiiiiiih! XD Jag tänkte fixa ett par sista små detaljer med naglarna nu med. :) Det blir att checka om mitt jävla varmvatten är igång igen, isåfall blir det nog fan att ta ett alldeles för varmt bad också. :D Jag tänkte försöka sova, nästan snart, fast jag faktiskt tror att jag kommer att sitta fast i podden tills jag lyssnat klart på de tre sista avsnitten. ;) Jag hoppas att ni alla mår fint!♡

Ibland får det faktiskt bli foton från fonen - en mycket nyvaken jag, hos pappa, höstkväll och en ny leksak;


Celebration, the creepy pod and black tower

Hello! Jag har pausat Creepypodden för att skriva lite. :) Jag känner att det är dags för ett redigt inlägg. :) 

Jag har suttit invirad i mitt täcke med massa tända ljus och lyssnat på den där jävla podden i flera timmar, med ett par glas vitt vin (black tower), och just nu smuttar jag faktiskt på en öl. Jag firar faktiskt något ikväll. :D 

Annars har jag inte gjort jätte mycket idag, handlat ett par gånger, ätit vattenmelon och ost till middag och varit på möte med min psykolog. Det gick bra med henne idag... and after careful consideration så har vi kommit fram till att jag har gjort (läs: gör) någonting som är så jäääävla värt att vara förbannat stolt över (det är vad jag firar just nu). Jag kommer att skriva mer om det inom kort, men fyfan va grym, redig och duktig jag är. :D  

Annars i veckan så har jag faktiskt haft massa saker för mig varje dag, fast det känns lite som att jag satte paus på nästan hela livet, typ, iallafall de senaste tre dagar. Jag spenderade min måndagskväll hemma hos storebror och Lilly, jag skulle upp på en kopp kaffe bara, men det blev en film och en kopp te också. :D Den natten var jag med J, vi åkte till macken och en sväng till Kungälv, och så tittade vi på House of 1000 corpses. :) Igår mådde jag väldigt dåligt, och jag gjorde inte så mycket... jag började läsa och lyssna på de här skräckgrejorna igår, av massa anledningar: det är så jävla kul, det är intressant och för att verkligen få något annat att tänka på, plus att fick annat att må illa över, typ. Jag var hos min läkare igår också, det gick bra hos henne fast jag fick lite skäll. Ibland behövs det. 

En lite random grej att skriva såhär... men av någon anledning så verkar vissa tro att det är någon som har slagit mig, fast jag säger att det inte är så (för att jag har något som liknar en blåtira). Jag kanske inte har ramlat i en trappa som jag säger heller, men det är ingen som har slagit mig. Men jag kan lova er, att om det skulle vara så att någon hade slagit mig, så hade den personen fått vad han/hon förtjänar fort som bara fan. Med andra ord så hade det redan varit ordnat nu, om det nu var så. Så, sluta tänk på den saken. ;) ♡


Nattens plan är att fortsätta sitta invirad i mitt täcke med podden med mina ljus och smuttande på min öl. Så, lite om den där jävla podden. Det är alltså en pod med skräckhistorier, and holy fucking shit. Jag är fan mörkrädd just nu, och paranoid som fan, haha! Zeke får fan klara sig utan nattpromenad idag. XD Alltså... jag dör. Livrädd, men fyfan va roligt. Vissa av de här historierna är så fucking läskiga alltså. XD Jag har lyssnat på typ fjorton av nästan femtio avsnitt, och fan jävlar i helvete säger jag bara. Jag tänkte rekommendera mina favoriter här sen, om jag överlever allt det här, haha! Fuuuuck jag vill inte vara ensam. XD

Jag hoppas att ni alla nanar gott inatt.♡



smile.jpg - varnar känsliga läsare;

Hello. Så... jag tycker ju om creepy saker, fast jag är förbannat lättskrämd. Jag har nyligen fått nys om smile.jpg, och jag känner att jag bara måste skriva om det här. 


Allt det här ska ha börjat med att en journalist besökte en kvinna vid namn Mary E, som hade kontaktat journalisten i hopp om att få hjälp med att publicera en artikel i tidningen. Enligt Mary skulle artikeln handla om en upprörande historia, något hon inte ville gå in allt för djupt på över telefonen, så hon hade istället bjudit över journalisten för ett personligt samtal. När journalisten väl anlände hem till Mary fann han henne inlåst i sitt eget badrum, gråtandes och klagandes över att hon led av mardrömmar och syner. Det slutade med att journalisten lämnade huset eftersom han tog för givet att kvinnan bara var disorienterad och inte skulle kunna ge honom något vettigt att publicera. En vecka senare fick journalisten reda på att kvinnan var död. Utredningen av händelsen hade visat sig leda till att kvinnan hade tagit sitt eget liv, troligen på grund av vansinne eller galenskap. Vad som hade blivit funnet däremot var en diskett som kvinnan hade haft på sig när hon dog. Vid närmare undersökning lyckades journalisten få reda på att disketten hade innehållit en enda bildfil vid namn smile.jpg.

Denna händelse med Mary Es självmord skulle senare visa sig vara en av flera andra självmord där plötsliga mardrömmar och syner hade legat som grund. Journalisten grävde med tiden fram en rad olika personer som, i galenskapens verkan, också tycktes ha tagit sina liv efter att ha upplevt samma symtom som Mary.

Det sägs att smile.jpg ska ha delats som ett kedjebrev via mail, där man uppmanades att dela mailet och bilden till andra - skulle man vägra så skulle man dö av vansinne efter tre dagar. 

Enligt ryktena så är det inte mejlet i sig som dödar sina offer, det är bilden på hunden som har denna inverkan. Ignorerar man varningen kommer man efter 3 dagar se hur bilden på hunden sakta förvrids till ett groteskt ansikte av kött och blod, samtidigt som ens förnuft tynar bort. Syner kommer att förekomma och mardrömmar om denna hund kommer att terrorisera en tills vansinnet driver en till självmord. 

Det sägs att historian började med en bild på djävulen som allt eftersom har tagit form av en ondskefull skepnad av en hund. Bilden finns idag att hitta relativt lätt, men många påstår samtidigt att de bilder på smile.jpg som är uppladdade inte är den verkliga bilden. Många påstår att den verkliga bilden har blivit raderad från Internet och att de andra bilderna bara är återskapade för att illustrera hur originalet såg ut. 


Okej, så det var den korta versionen. Jag dör ju. Jag vet inte riktigt vad jag tänker om allt det här, men fyfan vad läskigt. Jag får kalla kårar, som fan också av den här jävla bilden. Det börjar alltså med en leende hund, och sen (efter tre dagar), så utvecklas hunden till... ja, jag vet fan inte vad det är, men det är creepy som fan iallafall. Jag har tittat på den ett par gånger (tydligen, eftersom att jag laddar upp den här), men jag pallar inte se den. Nu när jag laddade upp den och så så blev det liksom att jag tittade på datorskärmen från ögonvrån så att hela alltet skulle se suddigt ut för mig. Jag kommer att få världens jävla mardrömmar efter det här. Jag mår seriöst illa. Enjoy!♡

Bilden, och ''utvecklingen'';