Birthday girl, och en rätt så underbar dag

Hello. Jag kom precis upp ur badet, sitter här och varvar ner efter en jävligt lång dag, haha! Jag såg att klockan är 00:01 nu, med andra ord så har jag nu mera tjugofyra år gammal. Herrejumala. Grattis till mig. :D 

Jag har haft en väldigt bra dag faktiskt. Jag har spenderat större delen av dagen hemma hos storebror med familjen, de ville ha kalas för att jag fyller år, haha. Jag var där i typ sju timmar. Det var änna mysigt. :) ''Veganen'' här åt potatisgratäng och sallad, medan de andra åt fläskfilé. Jag fick typ matkoma efter maten, så jag la mig i soffan och tittade på någon jävligt stört barnprogram med folket. Min plan var att ligga kvar där medan de andra åt tårta och sådär, men det hela slutade med att Lilly bokstavligen slet ur mig i soffan och drog in mig i köket, haha! Underbart, det är kärlek det.♡ Sen fyllde Lynn min tallrik med gott och onyttigt fast jag redan var proppmätt, haha. Jag kan ha delat ut mina bullar till barnen i smyg. ;) Så, det vart massa mys, prat och trevligheter idag. Jag hängde ute på balkongen ganska mycket med, haha. Det är spännande med spaning. ;) Jag fick massa jättefina kläder av Lynn, bland annat den grå tröjan jag har på mig på bilderna, och även lite annat. Mina fina syskon, min fina familj...♡ Det kanske låter konstigt, men den här dagen har verkligen fått mig att inse att jag verkligen vill må bättre och ''bli frisk'' igen, snart.

Efter kalaset körde Jimmy och jag hem Lynn och Thibbe till Christine. Vägen hem var också rätt så underbar, jag älskar att åka bil, åtminstone med människor som jag känner mig trygg med, och det är ju typ bara storebror, haha! xd Så, trevligt sällskap, hög musik och regn på vägen kändes som ett bra avslut på dagen. :) 

Jag var hemma hos mam en sväng, och så åkte jag till Ica innan jag drog hem. Jag fick ett väldigt varmt välkomnande av kassören: ''Ah, äntligen en vettig och trogen kund!'' Haha... det är jag och mina Nocco's. ;) Nu är jag verkligen heeeelt slut. Jag har gått och gäspat här i ett par timmar, men kände mig tvungen att äta och skriva lite här innan jag gick och la mig. Jag har inte hunnit äta något än dock, bloggen kändes som en prioritering. Nu tänkte jag göra iordning lite knäckebröd, och skicka in mitt nya sjukintyg till jobbet, och sen ska jag fan nana. Det blir att sova till Over the hedge. :) Och nej, jag hann inte med någon städning eller träning idag, haha. Jag får ta tag i det imorgon istället, efter min planerade roadtrip till Landvetter och hem igen med storebror, Lynn och Thibbe. ;) Men nu ska tanten här fan sova, haha. Bye.♡




Sunday vibes and my upcoming birthday

Hello. Nu är klockan natten, alltså är det söndag, och jag fyller tant (tjugofyra) imorgon. Jag kom ut ur duschen för en liten stund sedan. :) Nu sitter jag här med min jävla nyponsoppa och tittar på Over the hedge.

Jag höll på att somna här för ett par timmar sedan, i en ganska skum ställning, jag låg med hela kroppen i fosterställning på mina huvudkuddar, som en annan misse, haha! Mam ringde iallafall precis när jag höll på att somna, sa någonting om någonting, och då vart jag helt plötsligt pigg som en speedad ekorre, så jag gick upp dit för lite prat och två omgångar Chicago med henne, morbror Frank och Göran. :) Mam vann faktiskt båda omgångarna, den jävla tanten, haha!

Tidigare idag var jag hemma hos Christine en sväng med storebror, Lilly, Leon, Loke, mam och Göran. Lynn och Thibbe, min storasyster och hennes man, som bor i Frankrike, är här och hälsar på, så det blev en liten påskig familjeträff. :) Plus att jag alltid uppskattar lite ''egentid'' och flicksnack med Lilly, haha (jag åkte i hennes bil och de andra åkte i storebrors bil). Annars har jag faktiskt inte gjort så mycket idag, förutom att jag har åkt fram och tillbaka till Angered säkert tio gånger. Jag gillar att åka buss, haha! På riktigt, haha. Jag tycker att det känns lite... rogivande, att sitta på min plats, titta ut på allt som flyger förbi och ha hög musik i öronen.

Jag måste upp ganska tidigt imorgon, jag tänkte att jag skulle hinna med en mindre storstädning, träning och en långpromenad med Zeke innan jag drar hem till storebror vid tolv-tiden. Större delen av familjen ska dit, för att ''fira'' att jag fyller år på måndag. :) Jag tänkte faktiskt att jag skulle ha någon enkel klänning på mig imorgon till och med, haha, det händer inte jätte många gånger om året, så det blir spännande. ;) 

Just nu känner jag dock att jag gärna sover längre, och tar tag i träningen och städningen efter kalaset istället. I vilket fall som helst så måste jag verkligen städa imorgon, det är inget jag vill tänka på när jag fyller år, haha! Inte för att jag har några speciella planer, men ändå. Nu ska jag krypa ner i sängen, och förhoppningsvis somna. Bye.♡

Två favoriter tagna tidigare idag, jag börjar faktiskt gilla mitt hår väldigt mycket nu, jag älskar min naturliga hårfärg, och nu fattas det bara en sisådär tjugo-trettio cm innan jag är hel-nöjd, haha! ;) Men jag gillar det faktiskt som det är nu med, men jag är väldigt glad över att mitt hår växer fort ändå.


En jävla bibliotekarie, och lite mer om min personlighetsstörning

Hello. :) Jag sitter uppe hos mam med Zeke. Just nu sitter jag och lånar datorn en sväng, i väntan på att storebror ska komma hit. :) Jag har varit här i en stund nu, hunnit vinna en omgång Yatzy, lekt bibliotekare med mams gamla skeva glasögon, gått igenom en lista med rättigheter och även skrivit en egen liten lista (träningsschema inför nästa vecka). :) Jag är jätte trött nu, så det blir nog att gå hemåt om en stund. När jag kommer hem sen blir det att ta ett alldeles för varmt bad, sedan kommer jag krypa ner i sängen med barnen och läsa en bok tills jag somnar. :) 

Det känns som att jag inte har hunnit med så mycket idag. Jag har varit på Ica två gånger, suttit i telefon med Facket och försäkringskassan, varit här sammanlagt tre gånger, duschat, badat, sovit middag osv. Jag sov faktiskt hela natten nu igen, helt otroligt. Tredje natten i rad. Nackdelen med det här att jag har börjat kunna sova igen är väl att jag är så jävla trött att jag känner att jag skulle kunna sova i ett par dygn. Men jag vill inte förstöra min dygnsrytm det första jag gör nu när jag har börjat sova igen efter tre månader, så jag försöker ändå lägga mig relativt tidigt och stiga upp senast vid tio. Jag har vaknat vid åtta dock, nu de här tre dagarna som jag har lyckats sova. Jag klagar inte, haha, jag är glad bara jag får nana. ;) 

Jag har haft huvud fyllt med skit större delen av dagen. Jag har ''nojat'' massa över min sjukpenning (som kanske, eller kanske inte, kommer i tid). Det känns förjävligt. Jag har även funderat väldigt mycket på det där med att jag håller på att få hjälp nu, inom psykiatrin menar jag. Det är egentligen någonting som skulle ha behövts för tio-tolv år sedan och framåt, men så har det inte blivit. Jag har fått hålla ihop mig själv, trots att det varit närmast omöjligt, med mina egna taktiker. Jag skulle ju vilja påstå att mina taktiker iallafall var lite lyckade, med tanke på att det höll i såpass många år, men samtidigt så visste jag att det en dag skulle bli för mycket. Det har varit på g nu i ett bra tag. I många år har jag tänkt jag verkligen behöver / bör söka hjälp, men det har aldrig blivit av, av många olika anledningar. Det är inte alltid lätt att be om hjälp. Den stora smällen kom för ett par månader sedan. Det hände en massa saker, och min bägare rann över - stort. Det gick jävligt fort, och helt plötsligt så var jag mer lik mig själv som ungdom i sättet, än den vuxna och ''lugna'' Sabina jag har jobbat på att vara de senaste åren. De senaste åren har jag har verkligen gjort allt i min makt, för att alltid bli en bättre person. Jag hittade tyvärr mig själv, i mina gamla beteenden. Ni läsare som faktiskt känner mig, förstår säkert en del av vad jag syftar på. Det här kommer inte att bli någonting som jag i framtiden ser tillbaka på med någon som helst stolthet, jag har gjort jävligt mycket dumma saker den senaste tiden, men jag ser det positiva i det hela: jag får hjälp, äntligen. Jag kan snart slappna av. Jag behövde helt enkelt nå min botten, för att sedan (nu) arbeta mig upp igen. Det här kommer att bli en helt otroligt jobbig resa för mig, jag har en massa utredningar, diagnoser och år av terapi framför mig. Men jag kommer att klara det galant, även om jag redan nu vet att jag kommer att känna för att ge upp ibland. Jag kommer inte att ge upp. 

Jag vill klargöra en sak här, jag är ingen som helst dålig person bara för att jag inte mår bra. Alla får må dåligt ibland, och det är inget som helst fel på att ha en personlighetsstörning. Jag har Borderline personlighetsstörning (emotionell instabil personlighetsstörning), och det är inget fel med det. Jag är unik, på ett bra sätt. Jag vill inte låta högfärdig nu, men jag är en jävligt bra människa. Visst, jag kan vara en redig bitch ibland, men aldrig mot någon som jag inte anser förtjänar det (när det gäller den saken så beror det helt enkelt på hur jag ser en person). Alla som känner mig väl, tycker att jag är alldeles underbar, faktiskt. Det är jag, alla har vi både negativa och positiva sidor. Det faktum att jag antingen är alldeles underbar eller ett monster, istället för att vara något ''mellanting'' som ''normala människor'' oftast är, spelar ingen roll. Jag är helt enkelt speciell, på det braiga sättet.

Det finns tre saker med min personlighet som jag ser som väldigt bra egenskaper - dessa personlighetsdrag är något som har präglats av att jag hållt ihop mig själv de senaste åren. Jag har ett hjärta av guld - jag vill alla väl, och jag kan älska så jävla mycket starkare än många andra. Jag har ett helt otroligt samvete (det kan bli riktigt jobbigt ibland) - det är bland annat därför jag inte är kapabel till att ljuga, det är därför jag blev vegan etc. Den sista egenskapen är att jag är jävligt stark, psykiskt, även om andra kanske inte ser så mycket mer än mina ärr och att jag nyligen brytit ihop. Jag är den starkaste personen jag känner. Jag är den starkaste personen många känner, faktiskt. De tre egenskaperna är något som ingen någonsin kommer att kunna ta ifrån mig. Det är tre egenskaper som jag är otroligt stolt över att ha ''skapat'' alldeles själv - trots livets alla motgångar. Det finns självklart en massa annat positivt med mig, haha, och jävligt massa som jag själv ser som negativt. Men det är så det är, och det är så det ska vara. 

Men nu känner jag att det blev lite väl djupt här igen, haha! Vi hörs mer imorgon istället, jag hoppas att ni alla nanar gott inatt. Bye.♡


Dagens outfit, kvällens jag och morgondagens lista