Fuck, marry, kill - där fick du smaka bly, kaninjävel

Hej. Jag kom precis ut ur duschen, jag sitter här och tittar på gamla Smurfarna och funderar lite. Nu har jag äntligen fått börja DBT:n (terapi) igen efter det där ofrivilliga jävla sommarlovet. Jag hade individualterapi i fredags (alltså bara psykologen, jag och filmkameran) och på onsdag går gruppterapin igång också. Och så har jag självklart en massa hemuppgifter och sånt med. Äntligen back to normal, eller vad fan man ska kalla det. 

Jag vet inte om det gick bra i fredags eller inte, det känns inte så, men jag tror faktiskt att det gick helt OK ändå. :) Vi började med att göra en ''självskade-kedja'', och sen var det fokus på mindfulness och validering. Någon gång där insåg jag för övrigt att någonting med honom påminde mig väldigt mycket om den där asroliga killen som gjorde den där Bamse parodin, vilket kändes som en väldigt jobbig grej att inse sådär mitt i allt när han förklarade någonting väldigt seriöst och jag helt plötsligt fick svårt för att hålla mig för skratt typ, haha! Och just det, vi körde lite rollspel / ombytta roller också, och det var faktiskt väldigt spännande att få vara psykolog i en liten stund, fast det var verkligen asjobbigt att vara seriös.

Jag satt uppe hela natten igår, jag lyssnade på creepypodden och researchade lite. Det var väl ingen direkt trevlig läsning, vissa saker borde man helt enkelt inte googla. Igår var jag väldigt inne på ''borderline som medmänniska'', typ, exempelvis borderline flickvän, borderline syster osv (fast mest på engelska då). Skitsamma, mer om allt det där en annan dag. Jag lyckades somna någon gång när det hade börjat ljusna ute iallafall. 

Och just det, närmare morgonen körde J och jag lite ''fuck, marry, kill'' över fonen. För er som inte vet det så är ''fuck, marry, kill'' en typ av lek där man säger tre namn (filmkaraktärer, riktiga personer eller whatever) och sen ska man välja vem av dem man skulle ligga med, vem man skulle gifta sig med och vem man skulle döda. Bästaste igår var helt klart när vi skulle köra med Vikings, för mig då: Fuck Ragnar, marry Björn and döda alla andra karaktärer i hela serien, haha! ;D Men vid närmare eftertanke så älskar jag faktiskt Lagertha, Gyda och Loki också. Athelstan och Ecbert är bra med, så de kan få leva också.♡


Zeke är för övrigt fortfarande dålig, och han har blivit värre. Vi ska till veterinären på tisdag, men jag hoppas verkligen att han blir något bättre innan dess, för alltså... jag vet inte ens vad jag ska skriva, men om det fortsätter såhär så kommer han att dö, och det går helt enkelt inte. Jag är inte redo att ta farväl av honom, och han bara bebis, han är min lille pojk, och det får helt enkelt inte bli så just nu. Jag vet att det är egoistiskt att tänka ''det går inte för jag klarar inte av det'', och jag vet att man som djurägare ska kunna acceptera sånt här osv, men det kan jag inte. Det är självklart inte bara för min skull jag tänker sådär, men han måste bli bättre nu, min stackars lille... jag tycker så synd om honom just nu... mammas allt. Jag ska be till mina gudar att han blir bättre, att han får en till chans att leva, att jag får en till chans att leva med honom. Han är min bebis, min lille pojk, min minsting, mitt underbara hjärta, mitt älskade allt.♡ 

Nu ska jag iallafall göra mig redo för sängen och kura in mig i min pyjamas, och sen ska jag lyssna på det nya avsnittet med creepypodden som kommer ut nu klockan 00:01 och gosa lite med hårbollarna, sen blir det att försöka sova tror jag. Det här blev för övrigt någon typ av ''mellan inlägg'', för det är inte ens meningen att jag ska skriva här just nu, då jag är mitt i att skriva ett (enligt mig) väldigt viktigt inlägg, men jag har inte skrivit klart det än, så det fick bli såhär idag. Vi hörs när vi hörs.❤

 
Fredag, precis innan jag drog iväg till psykologen


Zeke och missarna, mina älskade barn.♡ 


Lunch (läs: senfrukost)



Thank you